Helt plötsligt händer det

Packad (med väskor) och “halvvägs” till Tokyo, det är jag det. Moskva får den här gången nöja sig med att se mig på avstånd för jag har bara ett par timmar mellan flygen. Så nu sitter jag här med nästan ett kilo lösviktsgodis och kollar på alla svarthåriga och korta människor som grundar sina konversationer kring un, souka [såkka] och eeeeh. Lite kineser finns det också. Läget är lugnt.

Min dator verkar dock drabbats av någon form utav jetlag för tangenterna är riktigt sega. Inte riktigt som om det vore tuggummi under knapparna, men kanske någon form av gegga. Eller så var det mina grannar på planet som förstörde den, det är inte omöjligt. “Muskelknuttar” från Hells Angels. Jag var omringad, min laptop också. Samtliga var överviktiga och hade tatueringar upp i ansiktet, en hade tatuerat sig runt ena ögat. De flinade åt varandra när den unga flygvärdinnan passerade, och så läste de Expressen. Alla utom en möjligtvis två behöll sina skinnvästar på trots att de uttryckte sig om den höga värmen. Jag tyckte det var en bra idé att sova.

Mitt flyg med Aeroflot som ska boardas om en dryg timme sägs ha skärm full av filmer, musik och spel. Backgammon, ryktas det. 9h20min kommer gå snabbare än man tror.

Knyter ihop säcken som heter Sverige

Det sker förberedelser som heter duga. Jag har rensat bloggen, bara sparat mina favoritinlägg. Jag har även slängt ihop en engelsk version, till mina internationella vänner, som kommer uppdateras oregelbundet och som bara kommer bestå av ett urval av inlägg från den här bloggen.

Och så...
... har jag spelat min sista tävlingsbowling i Sverige och sagt på återseende till Sumpan.
... har jag haft en underbart trevlig hejdå-så-länge-fest.
... har jag bokat in fika med släkt, middag med Jennifer och Martin, umgänge med Chrisse och Milla. Och såklart ska vi äta något gott hela familjen (minus Milla) kvällen innan jag åker.
... har jag varit till japanska ambassaden för att ansöka om att få mitt visum (det tar ungefär 3 arbetsdagar från det att jag varit till ambassaden till dess jag kan hämta visumet).
... har jag packat en resväska, utav två.
... har jag fått ett boende, på 7 kvadratmeter i ett delat hus.
... har jag fått information om de första skoldagarna: introduktion och prov för att se hur mycket japanska man redan kan väntar första dagen.
... har jag blivit skrämd halvt från vettet varje gång jag tänker längre än till 29:e.

Det är 10 dagar kvar.