Paniken

Tänk er att man tror sig ha bara ett prov om en vecka, för att sedan få veta att man faktiskt har två. Som tur är har vi fått en lista över de nya ord som kom med boken vi blev klara med förra veckan, men att plugga in dem är inte direkt som att plugga in engelska ord. Engelska ord räcker det att man slår upp, sätter in i en mening och checkar stavningen på även om man oftast någorlunda kan lista ut det när man hör ordet.
Men här nedan finner ni mina studier för att lära mig fyra nya ord.

Det är fruktansvärt tidskrävande. Igår satt jag efter skolan och pluggade i 6 timmar, vilket resulterade i enbart 30 nya ord. Vad jag räknat efter har jag över 100 ord kvar innan jag betat av de ord som vi ska kunna nu, vilket rent teoretiskt hinns med innan proven, men det innebär att jag får pausa det mesta som heter aktiviteter eftersom bowling, till exempel, innebär en försenad hemkomst på 2-3 timmar (även om jag bara spelar en timme) p.g.a. tiden som spenderas på tåg och till fots från stationen.

Men vad ska man göra då. Jag betalar för att studera, det är väl på tiden att jag gör något för att nå de skyhöga mål jag satt för mig själv. Dessutom får jag ju skylla mig själv att jag slackat med vokabulärplugget. Bara jag kommer ikapp lovar jag att inte göra det igen.

がんばります！ (ganbarimasu – jag ska göra mitt bästa)

Talande konst

För en vecka sedan ägde Borderless Tokyo Festival rum. Det vill säga företaget jag bor med slängde ihop ett evenemang med lekar, aktiviteter och stånd där man kunde köpa mat, bilder från tidigare evenemang eller, i år, riktigt awesome konst.
En man satt på golvet och sålde teckningar som barn han träffat när han rest runt i olika länder i världen ritat. Bangladesh, Nepal, Yemen, Brasilien, Niger, Bahrain med flera. Det var intressant att se att de flesta, när han gett dem ett papper och kritor, ritat sitt hus, ibland även familjemedlemmarna. Afrikanska barn hade lagt ner mer tid på att färglägga de ganska platta taken i olika färger till skillnad från asiatiska barn som gärna ritade till lite växtlighet runt det simpla huset.
Dessa teckningar hade han också gjort till diverse föremål så som kylskåpsmagneter och stripes man sätter på telefonen

Han sålde även vykort som hans vän målat med tema barn+krig. Jag blev kär i samtliga 7 varianter men köpte bara mina 3 absoluta favoriter:

Vykort jag aldrig kommer skicka, utan som jag sedan när jag kommit hem kommer rama in och “för alltid” låta vara en del i den samling konst jag vill bekläda mina rum med i framtiden.
När jag ser på dem forsar det fram känslor. En stark irritation över världens idiotiska makthungriga människor som låter deras barn växa upp i förhållanden som bilderna visar, och samtidigt blir jag glad när jag ser dem eftersom det enligt mig är mycket vacker konst som säger så mycket mer än vad färgerna demonstrerar.

MAT

Att bo själv har sina för- och nackdelar. Fördelen är att man lagar mat åt sig själv så att det spelar ingen roll hur det smakar så länge det mättar. Nackdelen är att man lagar mat. Nä ok, det tycker jag egentligen inte. Det är kul att slänga ihop maträtter. Oftast följer jag inga recept utan köper det jag känner att jag har råd med som jag dessutom är sugen på. Jag kör på de kryddor jag anar kan vara en bra kombination, vilket kan variera från dag till dag hur väl jag lyckas. Basilika och oregano är säkra kort om jag har det hemma. Slänger in lite bilder på sånt jag lagat senaste tiden som jag tagit kort på!

Chiliris med ägg. Kyckling med rödlök och gurka. Nu minns jag inte om detta var den kycklingen som jag slängde på teriyakisås på. Om det var den så var det hysteriskt gott. Om inte... Alltså, kyckling är alltid hysteriskt gott.

Hemmagjorda burgare med sallad, örter, lök, ost och ketchup. Jag tycker att köttfärs är lite för dyrt, annars hade jag gärna levt på hemmagjorda hamburgare resten av mitt liv. Typ.

En dag slog det mig att jag bor i Japan där det finns hysteriskt fin fisk att äta, och jag gillar ju fisk väldigt mycket men eftersom det inte ingår i veckans matschema i Baggarvet hade jag liksom glömt bort den ganska viktiga matbiten. Så jag körde fisk en hel vecka. Lax och torsk ligger inte så långt ifrån varandra rent prismässigt så jag prioriterade lax eftersom den är godare. Såsen på bilden är väl det enda ni inte kan avgöra med synen vad det är. Det är mitt försök på en limesås. Jag kommer inte ihåg riktigt hur jag bar mig åt när jag gjorde den eftersom jag åter igen inte följde något recept, vilket är lite synd för den blev ganska god.

OMELETT. Det starkaste kortet. Esset, skulle man kunna säga. Det sitter aldrig fel med en omelett. Favoriten är en enkel med broccoli (bild), men jag kör även med räkor ganska ofta. Här om dagen gjorde jag en med räkor och så lade jag på ostskivor som smälte lite, det blev faktiskt förvånansvärt gott. Så gott att jag gjorde en likadan dagen efter. Fast det kan också ha att göra med att jag glömde frysa om räkorna, hela förpackningen tinade så jag var tvungen att hitta på något med dem.

Något utav det allra lättaste men också bland det godaste jag lagar är en japansk curry. Kött (jag föredrar kyckling), zuccini, paprika, lök, purjolök, shiitake. Slår på lite mjölk och slänger sedan i en currybuljong som jag rör runt. Simpelt och jag kan inte alls ta åt mig att det blir gott eftersom smaken kommer från en färdigköpt buljong – men varför koncentrera sig på petitesser?

En annan utan mina favoriter har blivit rispapper. Tänk tacos fast med rispapper istället för bröd. Har inte alltid kött med när jag äter det, det blir sulligt och ger en grisig känsla. Brukar göra bara några stycken ibland som mellanmål med svamp, morots- och gurkstänger med några örter. Jag säger “några örter” eftersom jag inte vet vad det är för något jag köper. Jag tittar och luktar och bedömer efter det, och eftersom jag inte är någon gourmet kan jag bara säga att jag vet att jag har ätit samma ört i Sverige.

Detta blev ju inte så långt så spännande inlägg som jag hade tänkt mig, men nu har ni i alla fall fått en liten inblick i vad jag äter för något.
Något som har skrämt mig den här veckan är att jag efter lunch inte haft någon aptit för resten av dagen och kommit på först sent på kvällen att “vafan, jag har ju inte ätit middag!”. Men nu vet jag varför. Det är värmens fel.
Denna vecka har temperaturen stått på 20 grader när jag vaknat 6 på morgonen. Idag var det 27 från kl 10 och 10 timmar framåt. Snart blir jag tvungen att börja använda rummets AC.
Jag kan likt Skalman som somnar när klockan ringer gå till frysen och ta mig en liten isglass när jag känner att kroppen är liksom kladdig, men även om jag bara den här veckan blivit erbjuden två gånger att äta gratis mat som Kohei lagat så har jag kollat på maten, konstaterat att den ser väldigt god ut, men inte haft ett dyft av hunger och därför inte kunnat äta.

Men jag ska inte ge upp, jag ska kämpa, slåss och bli mästare över värmen. För det är sånt man gör här.
Här har ni en bild på mig i köket. Att ta kort på sig själv är också sånt man gör här.