Jag hade luncher med Sunjin (koreanskt en dag, ramen den andra) och tog de obligatoriska kopparna med varmt vatten i skolans pentry.
Jag spenderade en hel dag från tidig lunch till middag med Yongmin. Åt mat, promenerade, och var hem till hans lägenhet och hängde lite. Han spelade gitarr för mig, och jag spelade “herrarna i hagen” för honom. Som jag lärde mig när jag var kanske 9 år men som fortfarande sitter kvar.
Jag var även på restaurang med ett 10-tal andra varav speciellt 5 stycken är personer jag gillar extraextra mycket, även om de andra också är superbra människor. Det handlar om japanerna Yuri, Soichiro och Watta, och svenskarna Tobbe och Tommy.
Den där känslan att “vi ses, men vi får se när och var” var extra klar med koreanerna. Jag vet att Yongmin blev ganska sugen på att åka till Sverige, men jag tror att jag kommer vara snabbare med att åka till Korea – ett land jag verkligen fick upp ögonen för via mina kära vänner. Till min fördel bor de i olika delar av landet, så när jag väl åker kommer jag få se lite mer än bara Seoul. Jag ser redan fram emot tågresorna. Jag ska bara spara ihop lite pengar...
I och med att jag kommer fortsätta på det japanska spåret även här i Sverige ser jag efter möjligheterna att eventuellt kunna ta ett utbytesår/halvår i Japan, och även om jag under min vistelse i Tokyo kände mig sugen på att se något annat ibland tror jag ändå att just huvudstaden kommer ligga högt upp på min lista över önskvärda utbytesuniversitet. Men det är dock långt tills dess och jag har vet inte var mina Tokyoiter befinner sig då, så det är bara att vänta och se. Det blir som det blir.
En vecka. Och jag börjar redan bli lite rastlös och få ångest över att jag inte gör något annat än att vara hemma, träna bowling, eller leva på mina föräldrar. Jag tror dock att jag behöver ha lite tid för att kunna komma in i nya rutiner som kommer med att bo hemma, mest vad gäller bowling- och konditionsträning. Jag har ju skolkat från gymmet senaste halvåret, och tänkt att jag ska köra igång seriöst när jag väl kommer hem till Sverige. Ja. Och nu är jag hemma... Då kör vi då.