söndag 8 mars 2015

no rest for the wicked

I fredags lämnade jag in min ansökan. Jag har gjort det jag ska göra och nu är det bara att vänta på svaret som förväntas komma i juni eller juli. Eller ja, "bara att vänta". Jag har ju andra saker som kommer prioriteras nu när jag inte längre har den där högen med papper som legat och stirrat och ropat på mig i en månads tid. Nu kan jag fokusera på skoluppgifter. På självstudier. På att laga mat. På att bowla.
Och jag ser fram emot att göra allt detta. Det är utmanande och kul i skolan. Jag har motivation till att plugga. Jag vill äta mer hemlagad mat. Och jag har senaste veckorna tyckt att det är kul att bowla.

En del av mig önskar att det alltid var så lätt som det känns nu. Att om något är svårt, jobbigt eller fel så är det bara att dra ett streck över det och fortsätta. Liksom sudda ut eländet och ersätta det med det som får mig att må bra och vara nöjd. Men samtidigt så vill jag inte det. Jag vill inte sudda ut det som är jobbigt, jag vill lära mig hantera det bättre. Fast ja, det kanske går att hitta någon balans på vad som ska stanna och vad som ska vara kvar, för ibland så måste det ju faktiskt suddas också. Ibland även handgripligen.