Nu är snart dagen här då dentokyoblogg blir en Tokyobaserad blogg igen! Alla inköp inför resan (med undantag för nån påse lakrits) är gjorda och trots att väskorna fortfarande ekar av tomhet så känner jag mig nog relativt resklar ändå. Jag tror att min första packning kommer att bli övervikt, så därför är jag redan inställd på att jag kommer få lov att lämna kläder som jag annars gärna vill ha med mig. Målet är ju att åka med en resväska, en ryggsäck och en handväska och jag är nog inte långt ifrån att lyckas tror jag, så det vore ju synd om jag gav upp bara sådär och panikattackbokar ett extra baggage - för prylar som jag lika gärna kan köpa på plats.
Frågan många ställer är hur jag ska kunna få plats med ett liv i de väskor jag tänkt ta med, och svaret är: jag vet fan inte. Men jag har gjort mitt bästa vad gäller planering av prylar utefter vikt. Jag har en skitbra hårfön som jag vill ta med men som väger för mycket så den får stanna. Jag måste ha schampoo och balsam till de första dagarna, men istället för att ta med flaskor så har jag köpt mindre behållare som tar tillräckligt så jag har i kanske en vecka eller mer (ytterligare en fördel med kort hår!). Luftigare kläder som stickade tröjor, bomullströjor och vindjackan vakuumförpackas med vakuumpåsar. Tyngre saker som dator, kamera, objektiv och jeans kommer fraktas i ryggsäcken (skulle f.ö. aldrig våga skicka min dator eller kamera med incheckat baggage). Jag har även inhandlat en extern hårddisk som är mindre och lättare än den jag hade innan, och in-ear hörlurar istället för de större som jag haft nu sedan ungefär hösten 2011. Visst låter det väl rutinerat?! Jag är själv imponerad. (Mitt kontokort är kanske inte lika imponerad.)
Jaha, med en dag kvar på svensk mark kan man ju fråga sig vad som lockar mest med den kommande resan. Jag kan lova att det inte är den japanska vardagssexismen, prestigehysterin eller att behöva sicksacka sig fram mellan tusentals människor när man är på väg ut ur en tågstation. Eller de proppfulla tågen. Eller alla butiksanställda som står ute på gatan och ropar erbjudanden i ansiktet på en. Eller tidsskillnaden. Eller...
Nej det är mina vänner på plats som lockar. Att plugga "seriöst" igen*. Att kunna gå ut på en izakaya och bara trycka mat innan man sticker hem, eller till karaoke eller dylikt. Sushi, riktig sushi. Nudlarna sända från ovan, ramen. Det bergiga landskapet. Att drömma på japanska igen. Att den här gången få se mer av andra städer. Att få fota mer. Och för att nämna något som inte är speciellt Japan-fixerat så ser jag även fram emot att få lägga tid på att träna bowling, den här gången med mer rimliga mål än för 4 år sedan.
Snart bär det av.
*Jag kommer kanske få äta upp de här orden.
