Kawagoe matsuri (festival)

Det första vi gjorde när vi kom fram till Kawagoe var att köpa öl och korv medans vi väntade på den 6e medlemmen för dagen (Kuma) som kom med ett senare tåg.

"Banana choco", en klassiker på en japansk matsuri. Säljaren och köparen kör sten-sax-påse och om köparen vinner får den en extra banan gratis. :)

Takoyaki, bläckfiskbollar. 6st för 600 yen.

Chokladdoppade avlånga våfflor. (Har antagligen ingenting med Disney att göra, men "Hey! Barn gillar ju Disney så vi kör på Musse och Mimmi så att barn kan se oss och säga till sina föräldrar att de vill ha Musse och Mimmi-våfflor."

Det ser ju då helt fantastiskt gott ut (köpte dock ingen).

Här och var fanns det upphöjda stånd där maskklädda personer dansade till musiken från flöjtar och trummor (taiko).

Ett matställe efter vägen där menyn står på de vita lamporna eller gula tyget. Exempel från menyn: yakisoba (stekta nudlar), öl, coca cola, oden och stekt bläckfisk.

Folk lyfte upp sina barn för att få dem rörda vid av drakarna. Fråga mig inte varför. Välsignelse? Många barn blev ju dock ledsna, jag menar, tänk själv att få ett sånt där vidunder framför ögonen!

Han gick framför en av de stora vagnarna och bad oss backa undan för att ge plats åt de deltagande och vagnen.

Ingen 5-minuters sminkning det där inte. Det såg himla varmt ut men de var starka och höll ut. Det är män.

Enda karaktären för dagen som jag kände igen var på ingång.

Krigarmunken Benkei som föddes under 1100-talet och tjänade krigsgeneralen Yoshitsune (vars äldre bror Yoritomo var med och grundade Kamakura-shogunatet). Benkei symboliserar styrka då han ända in till döden skyddade sin general. Medans generalen tog livet av sig genom att sticka ett svärd genom magen på sig själv (seppuku) så stod Benkei utanför bostaden och slogs mot fienden för att ge generalen mer tid. Benkei finns ofta porträtterad i TV/PC-spel eller manga/anime-serier.

 

Den här bilden ville jag mest ha med för att Kuinose ser ut att ha så otroligt tråkigt.

... Det löste sig senare när han fick sin öl, och jag lyckades fånga ögonblicket så pass bra att vi var flera som tog liknande bilder.

Detta får väl räknas som en bild på hela gänget, även om Kumas bidrag enbart är håret. :) Esin, jag, Machi, Kuinose, Ran och Kuma.

Avslutningsvis: Vagndetaljer.

Det var en lång dag trots att vi började relativt sent. Vi träffades vid 11.30, var på plats strax efter 12, och var hemma igen redan vid 17, trots att festivalen höll på till 21. Så mycket folk, så mycket intryck, några öl, massa småplocksmat och varmt väder gav mig en aningen rödare nyans i ansiktet. Detta är en festival som sker en helg, en gång om året, jag är riktigt glad att vi spontanade ihop oss och stack dit. Andra från boendet var där på lördagen. På lördag kväll bestämde jag, Esin och Machi oss för att sticka dit på söndagen, och Kuinose, Ran och Kuma var inte sena med att hänga på vilket också var så sjukt trevligt. Jag var dock helt slut när jag kom hem och satte mig i köket med Esin och några andra utlänningar och tog en öl och lite chips. Vi bröt upp, jag gick in till mitt rum och skulle precis börja se över veckans schema och kurser när det knackade på dörren: Det var Hirari (japan) som stod där med telefonen i handen och jeansjackan på, redo för utgång. "Häng med till Ikebukuro och käka!", sa han. Och innan jag riktigt hann bestämma mig för hur jag skulle göra tog jag på mig jackan och hängde med. Det där spontana umgänget som kommer i och med att man bor i ett dorm är något jag verkligen har lärt mig att uppskatta senaste veckorna. Plånboken mår dock inte lika bra och jag måste hålla en lite lägre profil tills på tisdag när lönen rullar in. Men jag är glad ändå. Riktigt jävla glad.

"Det känns konstigt att det inte känns konstigt"

Hela processen att sticka till ett annat land och plugga på universitet kan kanske ses som överväldigande i många fall, men i mitt fall känns det inte så. När jag träffade Jesper (min senpai, alltså någon som utbildat sig längre än jag) över en lunch förra veckan så frågade han ”så, hur känns det att vara i Japan?!”, och jag svarade som titeln på inlägget säger, att ”det känns konstigt att det inte känns konstigt”. Det är inte för att på något sätt skryta över att jag bott här förut som jag säger det, utan det är snarare med undran. Efter det att vi pratade så har jag funderat en del på varför jag känner mig så, för att dra det långt, likgiltig inför allt det här (och jag tror att jag har skrivit om det tidigare också innan jag åkte iväg). Jag tror inte att det är på grund av nonchalans, eller att jag inte förstår hur lyckligt lottad jag är som är där jag är just nu. Jag tror att det kan ha mycket med trygghet att göra. Tryggheten att veta att jag har ett enormt stöd. Att jag är iväg på något som jag vet kommer leda mig vidare framåt, och att oavsett om det skulle bli ett jobbigt och svårt läsår så kommer jag lära mig massor. Och så självklart en trygghet i mig själv. Jag känner mig inte det minsta obekväm med att träffa nya människor eller prova nya saker om det så är maträtter eller spela piano för första gången vid 25-års ålder (en i boendet har erbjudit sig att lära mig lite, det är såna här tillfällen det är asnice att gå på ett universitet med folk som ämnar bli lärare). Jag känner mig pepp, men på ett nytt konstigt, avslappnat sätt. Det kanske är resultatet av ungefär ett års KBT där jag försökt intala mig själv om att jag inte behöver vara toppresterande hela tiden. ”Vad är det värsta som kan hända?”

Ja, jag vet inte vad ni brukar sitta och fundera på på tisdagar men detta var dagens ämne i mitt huvud.

Ett av flera ämnen skulle vi kunna säga förresten, för idag var andra dagen som jag hade lektioner! Både igår och idag hade jag lektioner i period 2, 4 och 5, dvs från 10:30 till 17:40. Imorgon har jag lektioner i period 1, 2 och 3, dvs mellan 8:50-16:00. På torsdag har jag perioderna 3 och 4, och på fredag har jag *trumvirvel* INGENTING!

Den här veckan och nästa så har vi möjlighet att prova på olika lektioner för att senast fredag nästa vecka lämna in papper om vilka vi väljer att läsa, vilket betyder att jag går på ovanligt många lektioner den här veckan. Som det ser ut nu dock så kan det bli så att jag proppar måndag och tisdag med lektioner bara för att få resten av veckan mer eller mindre ledigt. På onsdagar har vi obligatorisk kurs i tredje perioden, om jag känner för det kan jag lägga in några lektioner före det eftersom jag "ändå ska till skolan". På torsdagar har jag möjlighet att ta muntlig språkfärdighet och business japanska, men jag är osäker på om jag ska/vill. Det beror lite på hur lektionerna verkar bli. 

Det är en annan sak som är lite lustigt med alla personligheter som en stöter på. I min värld så vill jag ta alla kurser som jag har svårt för, för att kunna utveckla och bemästra dem. Är jag dålig på att skriva uppsatser så tar jag uppsatskursen, är det svårt med läsförståelse så tar jag den kursen etc.. Och det var så jag hade tänkt göra, tills jag pratade med Esin, en tjej från Turkiet som jag lärt känna ganska snabbt. Hon var väldigt bestämd i att "nej, jag har svårt för det här ämnet och tycker inte om det, så jag skiter i den kursen". Tack och hej bara sådär. Det vill säga min absoluta motsats. Men tack vare det så har jag faktiskt också fått en aha-upplevelse i min så djupt grodda önskan att bemästra allt jag ser och rör vid till tusen procent, och jag har börjat se över vilka kurser jag eventuellt kommer känna "åh nej inte den här kursen..." över - och helt enkelt tänkt stryka dem från mitt schema. Istället kommer jag ha ett schema som är skräddarsytt enbart efter det jag själv valt, vilket kommer bli helt fantastiskt. Tänk motivationen det ger en student, och vilken generellt välmående situation det är alltså!!  

Jag avslutar inlägget här, men i nästa inlägg kommer massa bilder från en festival jag var på i söndags med några vänner från boendet. :)

Programmet

Programmet som jag har fått stipendium för kan delas in i 6 olika delar som alla är nödvändiga för att jag inte ska bli återbetalningsskyldig till japanska staten. (Jag ska försöka översätta det jag fått så gott det går.)

1. Studier i japanska språket

2. Ämnen/kurser kopplade till ökad förståelse om Japan.

3. Seminarier för oss "nikken-sei" (som vi 20st som fått just det här stipendiet kallas).

4. Studier i det vi intresserar oss i.

5. Personlig/egen forskning.

6. Kulturutbyte

Mer info om alla delar:

1. Vi börjar båda terminerna (höst, vår) med placeringstest. Utefter resultatet på det testet kan vi välja olika kurser som passar vår japanska nivå. Det finns diverse olika kurser för japanskan, till exempel: skriva uppsats, konversation, grammatik, läsförståelse och kanji. Det finns även kurser som heter "lär dig japanska från TV-serier", eller "lär dig business japanska", eller "lär dig japanska från manga", och några fler sådana mer kanske praktiska kurser. En får själv välja vilka ämnen man vill plugga. Jag kan till exempel om jag känner mig trygg med konversationsdelen teoretiskt välja att inte ta den kursen.

2. Det finns sammanlagt 12 kurser som är ämnade för utbytesstudenter för ökad förståelse om Japan. Vi får välja vilka vi vill plugga men det finns ett krav på att vi ska välja minst 2 kurser från den här gruppen varje termin. Så jag ska som minst läsa 4 kurser om Japan, på ett år. Sen finns det såklart de som kommer välja att läsa 10 kurser, men allt är upp till var och en vad man vill göra. 

3. Seminarierna har vi varje onsdag och är obligatoriska. På våren kommer dessa seminarier lämna tid för oss att presentera våra rapporter muntligt.

4. Vi ska välja kurser utefter ens forskningstema, intresse, japanska kunskaper och liknande, och såklart diskutera våra val med en handledare som alla tilldelats. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad den här punkten innebär, men jag tänker att eftersom mitt "major" är japanska så kan jag välja något kring det, och eftersom jag intresserar mig av t.ex. behandling av minoriteter så kan jag välja en sån kurs? Men jag är inte helt säker.

5. Under tiden här kommer vi "forska"/undersöka i ett tema vi väljer själv. Jag är fortfarande inte säker på vad jag ska välja för tema. Jag skulle kunna ta något språkinriktat för att sedan kunna använda det i min kandidatuppsats i Sverige, men jag skulle också kunna ta något samhällsinriktat (typ minoriteter, LGBT-relaterat, genus osv) och använda mig av det i framtiden om jag söker jobb inom någon organisation. Forskningen avslutas med en skriftlig rapport om 8 sidor på japanska, som sedan kommer publiceras i bokformat i skolan (och vi får alla ett eget ex med oss hem).

6. Kulturutbytet erbjuds i form av homestay-program eller att vi går till låg-, och mellanstadieskolor och diskuterar om våra länders olikheter. Jag skulle tro att detta inte bara är något som sker en gång och att vi även måste presentera det på något sätt. Jag tror med andra ord inte att vi bara behöver gå in i ett klassrum, babbla om Sverige i en halvtimme och sen vara klara med punkten. Detta är Japan, det finns något mer under ytan på den här punkten som jag fortfarande inte kan få grepp om....

På det här året ska jag alltså läsa minst 12 kurser (minst 6 på hösten och 6 på våren) och skriva rapporten i tid för att klara programmet och slippa bli återbetalningsskyldig. Eftersom Gakugei är senare i starten än övriga universitet (de flesta börjar i slutet av september, Gakugei börjar i slutet av oktober/början på november) så resulterar det i att vi kommer ha lektioner på röda dagar när andra är lediga, och att vår ledighet generellt dras in. Vi kommer ha lektioner 23e december trots att det är kejsarens födelsedag, vi kommer ha lektioner på julhelgen, och vårat jullov är mellan 28:e december och 4:e januari. 

Däremot så står det bara att höstterminen slutar 12:e februari, och att placeringstestet för vårterminen är i början av april. Mellan 15:e-19:e februari är det "kompletterande lektioner". Men det står ingenting om mars över huvud taget, vilket får mig att fundera på om det är då vi har vårat vårlov. Jag håller tummarna för det.

På Gakugei är det 5 lektioner varje dag.

Period 1. 8:50-10:20

Period 2. 10:30-12:00

Lunch

Period 3. 12:50-14:20

Period 4. 14:30-16:00

Period 5. 16:10-17:40

Som jag förstått det så kommer vi inte behöva fylla ut schemat till max, utan det kommer finns dagar då jag börjar senare eller slutar tidigare (dvs inte ha lektioner. Jag kommer garanterat behöva tiden till att plugga). Om jag har tur och är duktig på att pussla kanske jag till och med kan undvika kurser på fredagar helt, det hade varit nice och öppnat upp möjligheterna för helgresande. Innan jag vet hur mina dagar kommer se ut så måste jag vänta på placeringstestet som är imorgon (onsdag). När jag får resultatet på testet kan jag sedan se när mina olika språkkurser kommer vara, och pussla vidare med övriga kurser. Det är ett jäkla härke att få ett grepp om all ny information, men jag tror att jag i alla fall fått med det mesta i det här inlägget! 

Nu ska jag laga spaghetti och köttfärssås med shiitake istället för champinjoner eftersom det är mycket billigare, sen ska jag nog våga mig ut och fota innan det blir för sent! Kul va!

Bowling

Jaha, här blåste första veckan som bara förbi samtidigt som det känts som att jag känt vissa personer här mycket längre än så. Under veckan som gått har jag varit i skolan varje dag för att signera mitt namn på fler än ett papper, om man säger så. Jag har bland annat registrerat mig för ett bankkonto (stipendiepengarna sätts in där varje månad), skaffat skolans bibliotekskort, skaffat skolans försäkring och registrerat mig för stipendiet. Vi har även haft flera informationsträffar om programmet, och igår (fredag) hade vi en hälsokontroll som täckte en del: de kollade ph-värden etc från urinprov, vägde/mätte, blodtryck, lungröntgen samt lyssnade på hjärta och lungor. (Känner mig sjukt frisk som nu gjort hälsokontroller 2 gånger det här året.) Något som flera av oss stipendiater märkte på hälsokontrollen var att vi (de jag pratat med) gått ner i vikt sedan vi kom hit. Vissa blev glada över det, andra inte alls. Alla har sina egna problem. 

Något som inte är helt skolrelaterat (men ändå på ett sätt) är att jag den här veckan varit och bowlat två gånger! På japanska skolor så finns det massa olika "studie"cirklar som man kan gå med i om man vill pyssla lite med något annat än bara plugg i skolan. Detta gör man oftast efter skoltid men beror på aktivitet. Det är såklart olika från skola till skola, men vanligtvis finns till exempel musik-, olika sport-, eller fotocirklar. Gakugei, som mitt universitet heter, har ingen bowlingcirkel. MEN, däremot så råkar det finnas en kille i dormet som har en vän som pluggar på Tokyo Universitet (Todai) som är med i Todais bowlingcirkel. Och det råkar så vara att jag, trots att jag inte är från samma universitet, kan gå med i den cirkeln (mot en avgift, samma som alla andra)! Så här sitter jag, student från Gakugei, och hoppar in i Todais bowlingklubb! De har träning mellan 19:45-21:45 på onsdagar och fredagar, och i avgiften jag betalar (ungefär 2000kr) så får jag gratis onsdagsträningar hela året. På fredagar kostar det, men bara runt 60kr så det är inte direkt svindyrt. PLUS att det finns ett klotrum där jag kan lägga väskan, så jag behöver inte lägga pengar på att hyra ett skåp. Eftersom jag inte är assugen på att spendera varje kommande fredagkväll i en bowlinghall medans vänner kanske är ute och äter god mat så har jag sagt att jag antagligen inte kommer på fredagarna men istället tränar själv någon annan dag i veckan. Det var helt OK, och det är bara att be om nyckeln till klotrummet vid behov. Hur smidigt som helst. Nu kommer vi till något sjukt: Todais hemmahall är EXAKT samma hall som jag tränade i förra gången jag bodde i Tokyo!! (40 banor, bild från 2012)

Jag går in i cirkeln inte bara som enda utlänning och enda tjej, utan även som den enda som spelat längre än 4 år. I Japan är det vanligt att en börjar bowla i såna här sammanhang, när en börjar på universitet, så därför har folk generellt inte bowlat så länge. Alltså jag vet inte hur mycket ni "vet japaner", men "de" blir lätt imponerade. Av typ vad som helst. Så kommer jag där, (wow en utlänning) och pratar lite med några av dem (wow hon kan japanska), säger att jag funderar på att börja i cirkeln (wow du bowlar) men att jag inte har några grejer med mig just idag (wow du har egna klot och skor). Tänk er då hur alla blickar följer mig varje slag jag slår, spelandes i hallskor och med ett 12-pundsklot, och ändå drar spärr efter spärr, strike lite här och där och landar på 216. De mötte varandras blickar med hakorna nere i golvet, och jag var illröd i ansiktet och svettig som om jag sprungit en mil... Jag tror att det här kommer bli bra KBT för min prestationsångest. (Det gäller att se det positivt, bild från 2012)

Nu vill jag egentligen skriva lite om informationen vi fått hittills om programmet men jag är ganska sliten. Klockan är trots allt halv tre på natten här nu, så jag lämnar nog det till en annan dag och avslutar med bilder på lite porslin jag köpte för sammanlagt 40 yen (3kr).

(Ja, jag gillar blå/vitt porslin :) )

Noll

Lustigt hur det kan komma sig att jag sitter fastspänd på flyget och får tankar som "alltså tänk om jag får spel nu och går lös och gör allt i min makt för att hoppa av flyget innan vi lyfter", bara för att minuten senare när flyget vände upp mot startbanan känna "jag är precis där jag ska vara, det här kommer bli bra". Bättre sent än aldrig...

Flygresorna gick helt ok. Vi var tio minuter tidiga till Köpenhamn, men det var kanske inte direkt en fördel eftersom det visade sig att flyget därifrån var ungefär 2 timmar försenat. De var tydligen på väg att ställa ett plan som det var något tekniskt fel på till oss, och fick lov att byta vilket tog sin tid. Fick alltså vänta 3 timmar istället för 1, men piloten hade tankat i extra och kunde köra in närmare 40 minuter av den förseningen så vi kom inte fram så supersent som jag först trodde. Vi landade strax före 11 lokal tid (istället för 9.30) och bussresan sen gick väldigt smärtfritt eftersom jag satt bredvid Emil (en som precis läst klart andra terminen och är på utbyte) och vi pratade en del. Ni vet när man sitter i ett sammanhang där man inte känner varandra och liksom söker samtalsämnen? Well, jag tror att jag var något på spåret när jag påpekade för dem som satt bakom oss att bussen var full av koalor, vilket fick närsittande att reagera och kolla vad jag menade – och vips så ägnade vi säkert 10 sekunder åt att flina tillsammans.

Bussen åkte till olika dorms, men jag skulle av vid det första som ligger i Higashikurume. Där bor det mest japaner och stipendiater som jag själv, medans utbytesstudenterna bor i ett annat dorm. Detta gör att jag blev satt bland folk som kan prata japanska på en mer eller mindre avancerad nivå, så även när jag träffar de andra utlänningarna på boendet pratar vi japanska med varandra.

Det här studentboendet består av fyra olika byggnader, kan man säga. A, B, C, D. Rum A101-A108 (?) är på bottenvåningen, A202-A20... på andra våningen, och så vidare med 3 våningar i varje byggnad. Jag bor i C201, alltså andra våningen (d.v.s. en trapp upp). Varje våning har gemensamt kök, tvättmaskiner/torktumlare och duschrum som man kan låsa om sig. En toalett och handfat finns i varje rum. Något som är skönt är att jag bara har grannar över och under mig, inte vägg i vägg nånstans. Något som inte är lika najs är att i gången mellan entrén och C-huset så finns det en hel del spindlar som håller till under taket. Det satt en extra äcklig spindel på en stolpe precis utanför C-husets dörr som jag var nära att sätta handen på när jag sökte stöd, jag höll på att gå under. Den hade 1,5cm avlång kropp och 2-3cm långa svart/gulrandiga ben, och satt på samma ställe i 1,5 dag. Jag vet inte om jag är lättad eller inte över att inte veta vart den tog vägen. Jag var på väg att googla om giftiga spindlar i Japan, tills jag kom på att jag inte vill ha skärmen full av äckliga bilder. Jag tror inte att den är giftig dock. Eller det är vad jag hoppas i alla fall.

Generellt så håller boendet en bra standard tycker jag. Rummet känns rymligare än vad det antagligen är tack vare alla förvaringsutrymmen och den lilla balkongen som ungefär en stol får plats på, och de mycket hjälpsamma människorna som bor här gör det lätt att känna sig som hemma. Seriöst, de har hjälpt oss med allt pappersarbete och visat var och hur vi ska skriva och göra med alla papper, de har följt med oss ut och fixat bankkonton, de hjälper oss hitta information om telefoner/pocket wifi, de ställer sig tillgängliga när som helst ifall det är något vi undrar över, och de gör allt det här utan att klaga. Istället säger de typ ”men det är självklart vi hjälper” när jag gång på gång ber om ursäkt över att jag tar av deras tid. Jag är riktigt tacksam över all hjälp. Idag och igår (lör/sön) har jag dock spenderat ensam vilket var perfekt, för jag sov över 3 väckarklockor på lördagen och vaknade vid 14. Tolkar det som att jag var sliten.

Imorgon ska jag till skolan för att sätta min signatur på antagligen ytterligare tusen papper. Även imorn så är det flera av japanerna som följer med oss dit (trots att deras lektioner inte börjat än). Det ska bli kul att få se campuset jag kommer hålla till vid den närmaste tiden!