Golden Week

Den bästa veckan i Japan har börjat, och det på en fredag! Japaner har ungefär lika många semesterdagar att ta ut som vi har i Sverige, men det finns en stor skillnad i antalet faktiskt lediga dagar eftersom deras sjukdagar ofta dras från deras burk med semesterdagar, och så har vi ju det fantastiska fenomenet klämdagar i Sverige som inte existerar i Japan. Det är därför slutet av april och början av maj har fått det officiella namnet Golden Week (GW) - det inträffar nämligen ett helt svep med helgdagar vilket ger många japaner förmånen att vara ledig flera dagar i rad. Om kalendern är vänlig kan det innebära upp till 6 dagars ledighet om man räknar med lördag och söndag! 

I år är inte ett bra GW-år. Ledig idag (fredag), vanlig dag på måndag, ledig tisdag, onsdag, torsdag, och sen vanlig dag igen på fredag nästa vecka innan nästa helg. Det har säkert satt käppar i hjulen för folk som annars gärna tar tillfället i akt att åka lite längre bort från deras vardag, nu måste de istället anpassa sig till kortare resor för att sedan kunna åka till jobbet en dag där mitt i ledigheten. 

GW är ett exempel på en tidpunkt då en kanske inte ska besöka Tokyo, med tanke på att antalet folk på gator, tåg och friluftsställen ökar med ganska många människor jämfört med de annars blygsamma 10-tals miljonerna som en vanligtvis kan springa in i. Priser för hotell och resor har även en tendens att gå upp väldigt mycket, eftersom folk ändå kommer vara villiga att betala för att försäkra sig om att få spendera sin efterlängtade ledighet någonstans fint.

För min egen del betyder Golden Week kanske inte så mycket resa (mest på grund av sagda priser och the fact att jag vanligtvis är ledig varje fredag ändå, så jag kan åka på kortare resor när jag vill), men vi ska iväg och campa med dormet på tisdag och sova över till onsdag. Eller ja, det heter att campa, men jag tror att vi har rum på ett slags pensionat så det blir inga tält. Däremot så kommer vi spendera dagen vid en älv där vi kommer kunna leka av oss och trampa runt i det antagligen iskalla vattnet, och även grilla där på sidan av älven. Vi är runt 30 personer som åker, och många av mina favoritpersoner att hänga med i dormet ska med vilket ska bli skitkul. 

Förutom campet så hade jag tänkt träffa Sou-chan och kanske Watta i helgen för någon öl ute i nån park (antagligen Yoyogi), och även passa på att hitta på andra saker med folk i dormet, som en utflykt till IKEA på söndag, och kanske karaoke någon av dagarna. Jag måste även börja med min forskning/undersökning eftersom vi ska ha en sorts presentation av hur långt vi kommit den 18e maj, och jag har inte ens börjat förutom att jag äntligen har bestämt vad jag ska skriva om och frågat om lite råd från några vänner.

Tokyo Rainbow Pride börjar idag och har lite event under kommande veckan innan det avslutas med parad nästa söndag (den 8:e maj). Det hade jag tänkt kolla in också, speciellt paraden. Synd att mamma och pappa missar den med bara en dag, det hade nog varit en kul grej att säga att ha varit på. :) Dock så är inte Pride lika stort i Japan som det är i Sverige, det är fortfarande på en nivå att en får förklara vad bokstäverna i HBTQ+ står för, och säga att "det finns faktiskt såna människor också". Jag tycker dock att det är stor skillnad från förra gången jag bodde här, det diskuteras mer och rycks på färre axlar. Jag undrar om det kan ha att göra med att jag läser på universitet nu där 1-årsstudenterna är 18-19 år och därmed är mer öppna för förändringen, än tidigare när jag bara förde såna diskussioner med "äldre". 

Pride är ironiskt nog inte alltid inkluderande för alla, men jag anser att det är en så pass välkänd pusselbit att det är en bra sak att stödja i kampen för allas rättigheter. 

Avslutningsvis så är faktumet att Golden Week benämns som Golden Week ytterligare ett exempel på något som avskräcker mig från att vilja jobba i Japan i framtiden. "Wow, massa lediga dagar i rad, det är en guldvecka!" I Sverige kallar vi det för jul*, nyår*, påsk*, midsommar* plus även höst-, vår- och sportlov för studerande.

*Förutsatt att en har råd att vara ledig.

Utmattad av svenska

När jag kom hit i början på oktober förra året så tog det några dagar för mig att vänja mig vid all japanska, men all-in-all vill jag minnas att det gick väldigt snabbt tills det att jag började drömma och tänka på mitt tredje språk. Det känns såklart skitkul att det gjorde det eftersom det betyder att repetitionen på två år på Göteborgs Universitet trots allt har gjort praktisk nytta (tillsammans med allt häng med japaner som jag träffat i Göteborg). Den där tröttheten som kommer när en fokuserar på att få fram en mening på ett annat språk än sitt modersmål försvann efter de där första dagarna (men återkommer varje gång jag pluggar nya ord), men nu de senaste veckorna när jag har haft besök av en svensk invasion så har jag även fått se baksidan av att ställa om hjärnan till ett annat språk. 

Efter de första dagarna av översättning av menyer och lotsande på gatorna som jag lärt känna någorlunda väl så var jag helt slut när jag kom hem på kvällarna. En utmattning som nästan kändes onaturlig, det enda jag har gjort är ju att umgås med folk som jag inte behöver anstränga mig ett dugg för när vi träffas eftersom vi känner varandra så bra. Jag var trött och förstod inte varför. Jag tror att det var ungefär halvvägs in på deras besök som jag lade märke till en tanke jag fick när jag en kväll närmade mig dormet efter en heldag med gänget. Jag tänkte "äntligen kommer jag hem dit där jag bara behöver prata på japanska". Jag var helt slut, men kände ändå en lättnad över att stå i Kuinoses rum och prata om hans resa i Europa som han precis kommit hem ifrån eftersom att jag inte behövde anstränga mig för att tänka på hur jag ska formulera mig.

Jag tycker att det här är så sjukt intressant. Inte bara för att det betyder att mina studier tagit ytterligare ett kliv uppåt på stegen-utan-slut, utan också på ett rent vetenskapligt och filosofiskt plan. Jag läser svenska varje dag på internet, antagligen mer än vad jag läser japanska. Jag har inte jättesvårt för att skriva på svenska även om jag ibland måste googla fram ord som jag bara inte kan komma på vad det heter på svenska ("vetenskapligt" ovan är ett exempel på ett sånt ord). Men när det kommer till att prata så var det på den nivån att jag flera gånger under den svenska invasionen blandade ihop när jag skulle använda en och ett, och när jag ville förklara ett japanskt ord så ville jag skriva tecknet för ordet i handen med fingret eftersom det helt enkelt skulle gå snabbare än att sitta och fundera ut en passande översättning.

Rent logiskt så är detta kanske inte så konstigt. Jag är ensam svensk på dormet och pratar bara svenska när jag träffar någon i skolan och då blir det sällan långa samtal eftersom alla har fullt upp med sitt. Vi har ju dessutom haft vårlov de senaste 5-6 veckorna så jag träffar ingen svensk på regelbunden basis, vilket gör att jag använder svenska muntligt när jag pratar med någon där hemma på Skype - vilket inte heller händer så ofta (det kanske blir lättare nu när det är 7 timmars tidsskillnad istället för 8). Det är klart att en blir rostig när man gör något sådär med ojämna mellanrum. Men även om det är logiskt så tycker jag ändå att det är fascinerande hur det skiljer sig mellan muntligt och skriftligt användande av ett språk, och vilken skillnad det egentligen gör att använda ett språk rent praktiskt. Det är även coolt hur ett tredje språk egentligen kan ställa till det med ens modersmål som en ju alltid tar för givet att man har till hands.

Jag tror att språk kan lägga en stabil grund för ens identitet. Det är något som jag tänkt på ett tag och kanske speciellt mycket sedan jag pratade med Sima som berättade om hur hon, trots att hennes modersmål "på papperet" är franska, känner att hon kan relatera bättre till det hon säger på engelska. Jag tror att om man går djupt in i ett språk så kan det hjälpa till att forma ens person eftersom det ligger så mycket av ett lands kultur i just språket. Jag bugar (eller nickar med huvudet) automatiskt när jag ber om ursäkt på japanska men inte när jag gör det på svenska. Jag skulle kanske inte sträcka mig till att säga att jag är en annan person i Japan jämfört med i Sverige, men jag tror att mitt första intryck som jag ger folk kan skilja sig pyttepyttelite beroende på vilket land de träffar mig i och vilket språk jag använder. Jag tänker att ens identitet inte är något som är hugget i sten utan snarare något som förändras bland annat av och med erfarenheter och kunskap. Jag känner mig inte kluven, utan snarare som om att jag har sått ett äppelträd där nya grenar växer ut och gör trädet lite fylligare, och där nya äpplen står för ytterligare en ny valmöjlighet.

Fan vad äpplen jag skulle ha att välja mellan om jag även slängde mig in i det koreanska språket...