BIGBANG

När jag var 16-17 år så köpte jag en ny telefon. Det var en Samsung och min första touchtelefon. För att lägga över bilder och musik mellan telefon och dator så var man tvungen att använda ett program som hette typ Samsung PC, och trots att det var en OK design så hade jag svårt att få till det rätt så jag kollade på en instruktionsvideo som fanns tillgänglig i programmet. I videon visade de var man ska klicka för att få över musikfiler, och som exempel i videon använde de en musikfil som hette "BIGBANG - Last farewell". Kul namn, tänkte jag och kollade upp dem på Youtube. Nu har jag äntligen sett dem live.

BIGBANG är ett koreanskt "pojkband" som vi säger i Sverige, idolgrupp som vi säger i Japan. Med undantag från nån period på kanske 1 år så har jag följt dem och uppdaterat mig när de släppt något nytt. De senaste 4 åren har jag lyssnat på dem hur mycket som helst, mycket tack vare att de även när de inte släppt något med BIGBANG så har alla fem medlemmarna haft soloprojekt. Jag tror att den största anledningen till varför jag fastnade så för dem var för att de var en stor kontrast till övriga idolgrupper jag lyssnat på som hade mer av en gullighetskänsla över sig. BIGBANG har alltid varit mer "coola" med mer attityd, och hade mer upptempo-låtar än de vanliga kärlekslåtarna (som de dock också har gott om). Och för att deras musikvideos är så sjukt välgjorda (även om det nästan ALLTID finns något skevt i dem, men det beror oftast på att det är något positivt att vara macho här).

 

 (↑Den låt som har mest views på Youtbue.)

Konserten ägde rum i Tokyo Dome som är en av de största arenorna i Japan. Jag tror att vi var över 50.000 i torsdags. Det var helt sjukt stort och en fet känsla att stå bland så många som är där av samma anledning som en själv. En kul grej är att jag köpte biljetten runt lunchtid på torsdagen, typ 5 timmar innan showen skulle börja, på internet. Det kändes lite oroligt att klicka på "köp", och sen springa till närmaste convenient store för att betala biljetten utan att få biljetten direkt i handen. När jag betalat så kom det dock ett mail direkt från hon som sålde och vi bestämde att träffas vid 17 (konserten började 18). Hon var trevlig och allt gick bra. 

Något som var lite synd med konserten var att jag lyssnat på de koreanska låtarna, men eftersom de var i Japan så körde de några av mina favoritlåtar på japanska - som jag alltså inte lyssnat lika mycket på. Men jag skulle nog inte vilja se dem i Korea bara för det eftersom jag då istället inte hade fattat mellansnacket mellan låtarna. Men annars var det riktigt roligt och en riktigt väl framförd konsert, lite som förväntat av en så pass rutinerad grupp. Till skillnad från musikvideos så är ju live bra eftersom det är så lätt att se artistens/gruppens kärlek till musik, och man får en förståelse för att "den här personen älskar verkligen att göra det den gör". I musikväg så finns det nog inget jag älskar mer än live, även om jag sällan går på dem. Det var för övrigt även intressant att gå på konsert i Japan eftersom japaner sällan gör ljud ifrån sig under låtarnas gång, utan är istället tysta och lyssnar, jämfört med en annan som helst sjunger och hoppar med. Istället blev det lite "simon says", att de sjöng med, skrek eller hoppade när någon medlem uppmanade till det (förutom i början/slutet av varje låt). Det var lite skumt.

Igår tror jag det var så kom det besked om att MIKA ska ha två konserter i Japan i februari, varav en av dem är i Tokyo. Det kom som ett brev på posten för jag hade precis konstaterat att februari kommer innebära jävligt mycket plugg eftersom det är i slutet på terminen. Jag hoppas att jag kan få tag på en biljett!

Nästan en halva av Tokyo Dome.

Halloween

Idag blir det en lite snabb bilduppdatering. I fredags hade vi Halloweenfest på boendet. Eftersom folk var uppbokade på diverse under själva allhelgonahelgen blev vi en vecka försenade här - men vi kompenserade förseningen med awesomeness istället. Själva partystuket var hyfsat simpelt: Kom utklädd, ta med nånting att bjuda på (hemlagat eller köpt) och betala 500 yen som bidrag till läsken och alkoholen som köps in. Jag kokade pasta medans jag sprang mellan köket och mitt rum för att göra min sminkning, vilket resulterade i ganska överkokt pasta, kändes som ett fail. Dessutom blev jag ganska försenad till festen så de flesta hade redan ätit när jag kom med min kastrull - något vi var många som var tacksamma för framåt 3-tiden på morgonen. Om inte mitt minne sviker mig så satt vi 4-6 personer och pratade medans vi tryckte i oss pasta.

Från vänster: Jag, Machi, Tabi-san och Kuinose hänger vid ingången eftersom det är dit rökare hänvisas. Machi och Kuinose röker, jag och Tabi-san håller dem sällskap. Vid välkomstfesten vi hade så pratade jag sönder Tabi-san med bowlingsnack (han ställde massa frågor), och Machi och Kuinose (som var två av de som var med vid Kawagoe-festivalen) är bland de jag pratar med mest här. Om jag är på mitt rum och känner att jag behöver träffa folk brukar jag gå till ingången på kvällarna eftersom de ofta sitter där och röker/pratar.

Vänstra bilden: Kuinose, Tabi-san och jag. Högra bilden: Yama-chan, jag och Haru (mongol som är här på samma stipendie som jag. Han heter egentligen något annat men det är för svårt att uttala så han har valt smeknamnet Haru, som betyder vår (säsong)). Haru och jag har nästan varje lektion tillsammans.

Gruppbilden med för mycket namn.

Från vänster: Hirari, Tei-kun, Tomo-chan och jag. Hirari är den jag lärde känna snabbast här eftersom han är en sjukt bra människa, haha. Efter bara ett par veckor kändes det som att jag känt honom hur länge som helst. Tei-kun är här på samma deal som jag och Haru. Han är kines, och också otroligt vettig. Hittills har det inte varit tråkigt att prata med honom. Vi tänker väldigt lika, vilket jag finner förvånande eftersom vi har sån olika kultur och bakgrund. Tomo-chan lärde jag känna mest genom Hirari. När vi precis kom fram så var det bara några dagar senare som Tomo-chan stack iväg på en 10-dagars resa i Thailand och Taiwan. Eftersom jag hängde mycket med Hirari de dagarna (och de två är tillsammans) så blev det att vi tre hade en konversation eftersom Hirari framförde vad både jag och Tomo-chan sa i deras chatt.

Festen var generellt väldigt lyckad. Det var riktigt kul, skrattade så jag fick ont i magen en gång. När festen var slut så satt jag och pratade med Kuinose till fem på morgonen, båda försökte sitt bästa för att slippa bli bakfulla, båda utan framgång. Det blev en klassisk jossi-bakfylla med allt vad det innebär på lördagen. Kul att jag var mer zombie dagen efter än på den faktiska halloweenfesten. Sist jag bodde här så hann jag vara med om två Halloween. Båda gångerna var jag ut med vänner och härjade på stan och såg såklart oroligt mycket bra kostymer. I år minns jag ens knappt vad jag gjorde på den helgen - tror jag var iväg till Shin-Okubo en sväng på en av dagarna för att inhandla lite koreanskt. Riktigt skönt att avdramatisera det hela och slippa lägga energi på hypen för hypens skull, och istället ta festen på boendet - nära hem. Två tummar upp.

Avslutar inlägget med en bild på Hirari när vi satt i hans rum och lyssnade på Harry Potter-ljudbok på engelska. Lustigt hur jag åker till andra sidan jorden och ändå inte kan sluta med vissa ljudboksvanor...

Katastrofcenter

I onsdags när vi var till "katastrofcentret" som jag valt att översätta det till så fick vi prova på och se olika sorters katastrofer som lätt kan hända i Japan. Jordbävningar, bränder och tsunamis låg i fokus eftersom samtliga katastrofer ofta sker i samband med just jordbävningar som det ju som bekant är mycket av i Japan. Landet drog nämligen nitlotten och befinner sig ovanför fyra stycken jordplattor.

När en jordbävning sker är det alltid prio att rädda och skydda sig själv. Även om du ser folk du vill hjälpa (äldre, barn, det spelar ingen roll) så ombeds du att först se till att du själv är i säkerhet, eftersom "om du skulle dö när du försöker rädda någon så är det kört för båda, men om du ser till att själv vara i säkerhet innan du försöker rädda någon så har du i alla fall räddat ditt eget liv". Om en jordbävning sker så ska händelseförloppet se ut ungefär såhär: Skydda dig själv (framförallt huvudet) genom att sätta dig under stolar/bord och håll i dig i ett stolsben → Stäng av gasen till spisen → Öppna dörren och säkra att den inte stängs igen genom att ställa en stol eller något framför den → Kolla om någon behöver din hjälp.

Eftersom japanska hus ofta har gasspisar, och eftersom de kör på eldrivna heaters istället för element som vi har i Sverige, så börjar det ofta brinna när en kraftig jordbävning sker eftersom saker faller ner på spisen, eller kläder ramlar ner på värmeaggregaten, och tar eld. Tsunamis uppstår som tur är inte varje gång det är en jordbävning men förödelsen som bara en enda tsunami kan dra med sig är otrolig. Vi fick se en liten film om hur endast 50 cm högt vatten som kommer med den kraft som tsunamis har slog omkull en man som om han vore ett litet höstlöv i en tornado.

På centret fick vi förutom att se en film om jordbävningen som ägde rum i mars 2011 även ta oss genom rökfyllda rum, släcka bränder med brandsläckare, lära oss hantera en AED för första hjälpen, och gå på en jordbävningssimulator. Eftersom det var min andra gång på ett katastrofcenter (min första gång var 2012) så var ingenting helt nytt för mig, men jag uppskattar ändå de två timmarna väldigt mycket. Det är till exempel inte så ofta en får lära sig första hjälpen, utan det verkar vara en sån där grej som en bara ska kunna efter att ha fått prova på det typ en gång i mellanstadiet? Tur att vi i alla fall har House, Cityakuten och Scrubs.

Något jag tyckte var lite lustigt med filmen vi såg om jordbävningen 2011 var att på en 30 minuters film så nämndes inte Fukushima en enda gång. Jag trodde att det antingen var på grund av att det är något en inte ska prata om för att ställa Japan i dålig dager, eller för att det har med något politiskt att göra och genom att kommentera det så tar man politisk ställning, så jag frågade våran guide varför det inte nämndes. Mina Sherlock Holmes-skills fick sig en knäpp på näsan när han sa att det var på grund av att när filmen gjordes så hade ingen ännu tillträde till området och kunde därför inte dokumentera och ge fakta eftersom det vid den tidpunkten ännu inte blivit riktigt fastställt vad konsekvenserna skulle bli. OK, jag köper det. Men jag köper inte att det fortfarande efter 4,5 år (och 4 år efter att filmen gjordes) inte redigerats in i filmen? Det behöver inte vara vinklat för eller emot kärnkraft, utan bara rapportera om kaoset som uppstått. Men jag antar att det fortfarande är ett känsligt ämne.

Spottdroppen över i

Idag tyckte jag att det var dags för att börja springa. Det var typ perfekt förhållanden i och med att jag inte varit så aktiv idag förutom sjungit karaoke i 6 timmar och därför hade energi över, plus att det var lite småkyligt ute vilket jag föredrar om jag ska springa. Jag vet inte hur det är för er, men när jag springer så bildas det otroligt mycket saliv som såklart resulterar i att jag måste spotta. Jag passar på vid brunnar, buskar, lyktstolpar eller vattendrag. Som tur är så har vi en liten älv, eller vattendrag, som slingrar sig bortåt som jag sprang längs idag eftersom det var kväll och det finns belysningen på strategiskt bra ställen, så jag kunde med godan ro spotta över staketet ner i vattnet utan att behöva känna mig som en äcklig människa som spottar nånstans där någon sen kan råka kliva i det. Slutet gott, allting gott, kan man ju precis som jag gjorde tro nu. Men nej. När jag sprang över bron och började jogga på andra sidan draget på min väg tillbaka hem så såg jag något som fick mig att tappa texten i låten jag hade i lurarna. En vit plastpåse lyste som självlysande nere vid vattnet på den sidan jag precis sprungit längs. "Ovanligt av japanerna att slänga skräp såhär", tänkte jag, tills jag såg att påsen stod på en liten plattform ovanför vattnet, och att en människa i svarta kläder satt hopkurad längs muren bredvid påsen. Perfekt. Jag kan ha spottat på en hemlös. Som om en hemlös inte redan har det fett körigt nog som det är utan att en utlänning som är här på japanernas skattepengar ska spotta på den... OK, nu tror jag (eller hoppas i alla fall innerligt) att jag inte spottade just där, eller att om jag gjorde det så spottade jag nog inte så nära kanten, men jag kan lova att jag därefter var mer noggrann på att det faktiskt var vatten som jag spottade i resten av vägen hem.

Förutom den ångesten så gick joggingturen jävligt bra. Första gången på skitlänge som jag joggar eftersom jag egentligen blivit avrådd på grund av mina höftproblem som kommer i och med bland annat bowlandet, men sprang ändå hela rundan på nästan 40 minuter utan att stanna en enda gång vilket typ är som OS-guld för mig. Ska försöka springa en gång i veckan och promenera någon mer gång utöver det för att hålla igång höften på bowlingfria dagar, har haft ont nu i några dagar men kände ingenting idag varken före eller efter och det känns sjukt skönt. Har bowlingträning imorgon kväll, ser fram emot det som fan och håller tummarna att höften fortfarande känns hel då.

Förutom bowling så har jag bara 2 saker på schemat imorgon: uppsatslektionen vid 10.30, och vid 12.30 så ska vi Nikkensei (stipendiaterna på samma stipendie som jag) iväg till en byggnad som informerar om katastrofer. Jag tror att jag var på något liknande förra gången jag bodde här, då fick vi gå på en plattform och känna på hur kraftig jordbävningen som ägde rum 11e mars 2011 kändes. Det var först efter den erfarenheten som jag fick en insikt i hur brutal en jordbävning kan vara. Återstår att se vad som händer imorgon.