Som ett jehu

De sista veckorna i december gick förbi riktigt snabbt. Som väntat pluggade jag inte så mycket till slutprovet eftersom jag var för upptagen med att prata med Sunjin och Hongsang, och provet kändes ju därmed också såklart svårare än vad det hade gjort om jag spenderat alla timmarna till plugg istället. När provet bara var en dag bort började jag ändå få en olustig känsla eftersom jag inte var säker på vad konsekvenserna av ett dåligt prov skulle innebära, med tankarna framför allt på återbetalningen till CSN. Det var det första jag frågade min mentor när jag kom till skolan på provdagen, och blev lugnad med att provet för min del inte har en sådan stor betydelse eftersom jag klarat alla prov hittills och dessutom utvecklats enormt. Tack och bock, sade jag, och brydde mig inte om att under tiden provet skrevs stressa upp mig över småsaker jag borde kunna svara, men inte kom på just då. Ett prov fri från stress eller press var ett skönt avslut på 1 år och 3 månader på Samu Langugage School.

Efter det att terminen blev avslutad fick jag ett par dagar att spendera bäst själv jag ville. Jag valde att sitta hemma och kolla på japanska dramaserier medans jag njöt av känslan att inte ha annat än ledighet framför mig innan resan går tillbaka till Sverige.
På julafton landade min syster Jennifer och vi “firade” julen med typisk japansk snabbmat (en skål ris med lite kött ovanpå det, misosoppa på sidan av), stack in en sväng till skyskrapornas Shinjuku, för att sedan avsluta kvällen med en film och lite Skype med folket där hemma.

Det som följde var dagar som var mer eller mindre bra planerade med besök i Electric Town (Akiba), mycket god mat och allmänt avprickande på våran lista. Mitt i landade även min vän Årre och jag fick då för andra gången känna på hur det är att leva tre personer på en 7 kvadratmeters yta. Det är inga problem så länge inte alla tre ska göra något samtidigt, men jag skulle inte klara av att bo så i en längre tid.
För varje gång jag fått besök så slår det mig vilka konstiga människor jag har runt ikring mig som åker hela vägen till andra sidan jorden bara för att hänga och träffa mig, men det är såklart sjukt kul och jag är tacksam för det.

I dagsläget är vi på sista dagen utav Årres besök, med Jennifer tillbaka i Sverige sedan en vecka tillbaka. Dagens plan är att ta oss ner till ett ölmuséum, innan vi rundar av hans resa med sushi och såklart packning.
Sedan påbörjar jag min egen avrundning... och jag bävar. Det kommer bli hektiska veckor även om mina vänner har jobb till sena kvällen då jag ska möta upp med klasskompisar, springa en sista runda i mina favoritaffärer och inte minst städa mitt rum... Åter igen: jag bävar.

Jullov

Min första termin här rundades av med ett stort prov, tenta, på det mesta jag lärt mig hittills. Vi fick två timmar på oss att skriva provet. Eftersom jag är en relativt snabb läsare tog det mig ungefär en timme att bli klar men eftersom Adrian skulle återvända till Sverige bara dagen efter hade vi bokat in sushilunch. Så jag ägnade resterande timme till att gå igenom mina svar ordentligt och försöka komma på svar där jag inte hade skrivit. Provet är viktigt, om man inte klarar det måste man göra om det vi precis pluggat, i en annan klass. Jag kan säga direkt att jag skrev lite fel här och där men jag är inte orolig. Mest för att jag isåfall ändå inte kan göra något åt det.

Så, istället för att grubbla har jag med glädje gått in i mitt allra första lov här i Japan. Eftersom jag fortfarande har lektioner med barnet har jag ändå 4 timmar om dagen som jag är upptagen (2 timmar lektion, en timme vardera att ta mig fram och tillbaka), men utöver det försöker jag göra sådant jag inte kan göra under skoltid: Sova ut och ta det lugnt. Jag har ännu inte rört mina studieböcker men jag känner redan att det börjar klia i fingrarna, jag känner att jag måste plugga mer eftersom jag är väl medveten om att det inte finns några genvägar till att lära ett språk. Så ironiskt nog är ju ett lov den perfekta tidpunkten att studera...

Jag hade en mycket bra julhelg. Den 23:e åt jag riktig indisk curry och kollade på två filmer hemma hos Tobbe, han bor ungefär en kvart från mig till fots.
På julafton åt jag popcorn till lunch medan jag tittade på Disneyfilm och tacos till middag, jag gjorde egen guacamole som blev riktigt god (avokado, yoghurt, rödlök, peppar, lime). Pratade med min familj några timmar när natten började närma sig (på min sida Jorden), och ännu några minuter med en bästa vän, Sofia.

Den 25:e mötte jag upp med Tobbe och hans flickvän, Yuri. Vi åkte till ett shoppingcenter som heter Omotesando Hills för att kolla in dess julbelysning. Vi kom även över lite sådant på vägen dit:

(Tobbe gömmer sig bakom Yuri som tar kort på trädet på fotot ovan:)

Trottoaren vi gick på var packad med människor. Det fanns ingen anledning att stressa för man skulle inte tjäna mycket mer än 30 centimeter. Men eftersom vi hade fina träd att titta på och intressanta samtal gjorde det inget.

När vi kom till Omotesando Hills förstod jag varför jag inte varit dit än. Det är ett köpcenter med, vad jag såg, bara märkeskläder som Dolce&Gabbana, Louis Vuitton, och ett något malplacerat svenskt “God Jul!” från J. Lindbergs skyltfönster. Men julbelysningen var mycket vackert i sitt Disneytema. Varför det var Disney vet jag inte, men att det var ett populärt evenemang kan jag intyga.

Jag tror att jag ska återvända till Omotesando nu i dagarna för lite shopping nu när det är rea. Jag kommer dock inte vända mig till detta köpcenter, det finns ett H&M och coola japanska butiker alldeles i närheten.