"åh fyfan alltså"

De senaste dagarna har jag läst igenom många av mina inlägg här på bloggen. Det är väldigt kul att läsa mycket av det. Jag kommer ihåg när jag satt och skrev vissa av inläggen och jag blir påmind om känslorna och intrycken jag hade om det jag skrev om. Även om jag inte alltid skrev så bra som jag vet att jag ville när jag började komponera inläggen så är jag väldigt glad att jag lade upp dem, även om jag märker att jag förändrats en hel del i vissa avseenden. I ett inlägg rekommenderade jag till exempel er att läsa boken "en geishas memoarer" och även att se filmen. Jag skulle aldrig rekommendera den boken eller filmen till någon idag, om det inte är någon som jag vet kommer förstå varför jag vill att hen ska se den. Kort sagt är det en rätt så rasistisk och felaktig skildring av geishor. I filmen är det dessutom en kines som spelar huvudrollen, och många karaktärer (som ju är japaner i boken) spelas av antingen koreaner eller kineser. Hej generalisering liksom.

Jag märker också hur jag många gånger skrivit om prestationer. "Mitt mål är att vara bäst i klassen.", skrev jag en gång. "Jag vill prata svårare japanska med mina lärare för att träna mer och bli bättre", skrev jag en annan gång. Som om att det inte räcker att vara medel i klassen? Som om det inte är tillräckligt bra träning som det är att "bara" prata med lärarna på den nivå jag egentligen var på?

Det kan vara lite jobbigt att läsa om hur jag så gärna ville prestera, vara bäst, vara one of a kind. För jag kan fortfarande relatera till känslan så himla starkt eftersom det var så nyligen som jag började lägga ner tid på att försöka att inte tänka så. Men som tur är känner jag mig inte lockad av det jag läser, tvärtom har jag flera gånger slängt ur mig ett "åh fyfan alltså" om mina egna texter, mina egna ord, mina egna tankar och känslor. På ett sätt är det ledsamt att se svart på vitt hur jag helt oproblematiskt yttrat sånt här, men samtidigt känner jag en form av lättnad av att jag i nuläget faktiskt lägger märke till det och framför allt reagerar starkt på det. Hur som helst accepterar jag att JAG som var DÅ är annorlunda mot JAG som är NU, och jag vill inte beskylla mina känslor och mina målsättningar "på den tiden" eftersom det inte är något jag kunnat rå för. I alla fall så tar jag reaktionerna som ett tecken på att jag är på väg i en annan riktning jämfört med tidigare, och det gör mig glad!

Som det redan står under "Jag och bloggen" så ville jag blogga dels för min egen skull, och jag är himla glad att jag tog det beslutet. Även om mycket med mig förändrats så har jag nog alltid haft hyffsad framförhållning med såna här grejer. Jag menar, det är en blogg jag började skriva när jag skulle åka till Japan. Och här sitter jag nu och läser och skriver i exakt samma blogg igen.

Det här med tid

Det var inte längesen som jag och några vänner satt och pratade om hur en mäter tid på så många andra sätt än genom det vanliga Nyåret. Även om "hela världen" räknar ned till vad många skulle se som början på något nytt så var vi ganska eniga om att det finns större och viktigare saker i ens liv som markerar just tid. För mig kan det vara början och slutet på terminer, sommaren, kanske en as-hypad fest/konsert, brorsbarns födelsedagar eller återblickar till tiden då jag bodde i Japan. Det är några exempel på saker och minnen som är viktigare för mig än sekunden som delar på 31:a december och 1:a januari. Med det sagt menar jag inte att jag inte tycker om att hitta på något kul på nyår, men jag känner inget riktigt behov av att hypa det till tusen. Jag har många minnen från diverse nyår, det är ju trots allt en "världs"fest. En gång drack jag så mycket att jag fick belägra en toalett i källaren hos en halft random snubbe som vi hamnade hemma hos, och jag tappade samma kväll bort mitt körkort och min telefon (båda påträffades två dagar senare när jag blev människa igen), ett annat nyår stod jag vid scramble korsningen i Shibuya och skrek "HOKKY!!" med Jennifer, Årre, Sunjin och Yongmin innan vi drog på en 4-timmars karaoke. Flera gånger har jag varit hemma med familjen och ätit god middag, och nu senast hade jag, Anna, Sofia och Jenny en riktigt riktigt trevlig (och lång) dag/kväll/natt med hemmagjord mat och mjukiskläder. Nyår är lite som julafton för mig. En chans att få hitta på vad fan en bäst vill eftersom alla är lediga.

Tid. Jag kommer ihåg en lektion vi hade där vi skulle lära oss säga "jag vill ha" på japanska. De vanligaste exemplen som dök upp var pengar, telefoner, nya böcker eller ett nytt jobb. Det är egentligen en riktigt basic mening, du behöver bara slänga in typ ett substantiv för att få en grammatiskt korrekt mening, men jag hade problem med att hitta på något bra. Till slut kom jag dock på vad jag mest av allt ville ha. Tid. Jag kände det som att tiden inte räcker till för att jag ska hinna göra allt jag vill hinna med här i livet. Plugga japanska, bli sjuksköterska för att kunna volontära, jobba för Röda Korset i katastrofdrabbade platser i världen, bli journalist, bli lärare - och samtidigt bowla. Vem som helst kan se att det inte går ihop. Som tur är har jag kunnat acceptera det i alla fall, och jag sysslar ändå med det jag trots allt kände låg mig närmast för stunden (och gör det fortfarande) men jag jobbar fortfarande på att nöja mig med att "bara" plugga japanska på 100% och bowla.

Jag tror att den lyckligaste tiden i mitt liv hittills är nu. Inte bara 2014 och början på 2015. Den började för några år sedan, minst 4, och håller fortfarande på. Jag ska inte försöka att febrilt ta vara på den, utan jag ska låta den få ta vara på mig. Det har ju gått bra hittills menar jag. Och har jag tur kanske jag får en chans att förlänga den här långa lyckliga tiden ytterligare lite till.

"All din ilska och all din smärta
spelar ingen roll i slutet ändå
de dagarna passerar
och vi börjar alla om på nytt
det du hade och det du förlorat
det är bara minnen förlorade i vinden"
The Offspring - Days go by

Jossi

p.s.
Det finns nog ingen människa som är 100% lycklig i flera år, men när jag skrev stycket ovan tog jag för givet att läsaren förstår det. :)