Slutspurten

Idag lämnade jag in min forskning. Jag tycker att den blev bra även om min handledare fick mig att skriva ett stycke där jag skriver hur otillräcklig min undersökning är. Jag fick även en sista kommentar från honom om hur han tycker att min undersökning saknar mening, eftersom jag näst intill hade kunnat skriva texten utan att ha gjort undersökningen. Jag tror att han måste ha glömt bort att jag inte kan skriva en rapport om en undersökning utan att faktiskt ha gjort undersökningen. Jaja, nu är den färdig, inlämnad och det ligger inte längre i min makt eller skyldighet att göra något mer med den. Jag är glad över att jag valde det ämne jag gjorde.

Med den monsterrapporten inlämnad så skulle en nästan kunna tro att jag är färdig nu, men det är faktiskt nästan tvärtom. Nu när den är inlämnad så kan jag börja göra de andra rapporterna, talen och presentationen som legat på is medans jag jobbat med undersökningen.

- Jag har ett tal på måndag på ungefär 4-5 minuter där jag ska prata om vad "familj" är, och prata lite luddigt om hur folket som jag bott med under det här året har varit som min familj.

- Till på måndag så måste jag även skriva en sammanfattning på min forskning som ska användas till flygblad eller något sånt, eller kanske är det en sammanfattning av allas undersökningar så att en kan få lite info inför allas presentationer.

- Tills på onsdag har jag en rapport på två sidor att skriva om något som jag tänkt på eller varit med om sedan jag kom till Japan. Jag har redan börjat skriva om hur japaner inte skäms, och tänkte nämna att ingen dömer någon baserat på vad den tycker om för anime/mangaserier (även om de enligt mig kan vara väldigt olustiga val), att de inte har några problem med att vara nakna inför andra (när de badar i varma källor), och att de inte skäms över att vara "gamla" när de provar något för första gången. Där tänkte jag ta snowboard som exempel eftersom jag själv lyckades besegra skamkänslorna över att vara kass på något.

- Till nästa måndag (den 1a augusti) har jag ytterligare en rapport på två sidor till en lektion där vi pratat om diverse olika problem kretsat kring utbildning i världen. Jag ska välja en del från det vi pratat om på lektionerna och skriva vad jag tycker om det problemet, och sedan skapa en lektion där undervisningsproblemet jag valt att skriva om kan hanteras. Här hade jag nog tänkt skriva om hur utbildning ofta har ett behov av att en kan läsa och skriva, men tänkte lyfta ett exempel på att foto eller konst även kan vara utbildande även om en inte har läs- och skrivkunnighet. (Vi såg en film om barn i Indien som alla fick en varsin kamera att dokumentera sin vardag med, den var väldigt rörande då alla barns mödrar var prostituerade.)

- Dagen efter detta, den 2a augusti, så ska vi 19 stipendiater presentera våra forskningar. Jag drog lotten 5 i ordning, det känns bra att inte vara först och att inte heller vara för sen.

Bland oss 19 stipendiater så är det även en person som ska hålla ett tal, någon som ska typ representera alla oss. Vi valde genom lottning, vi fick helt enkelt skriva det namn vi tyckte vore mest passande. När läraren började prata om att en av oss ska hålla tal så sa Doston högt "Men det finns ju bara en som borde göra det och det är såklart Aneki". Tack Doston. Tack som fan. Ja, det blev till slut bestämt att jag, som Doston så vackert sa, är den som ska hålla talet. På ett sätt så ska det bli kul för jag tror att jag kan få till ett bra tal, men å andra sidan så har jag så sjukt mycket att göra att jag kanske inte kommer kunna förbereda mig så bra som jag skulle vilja. Jag har bott i Japan två gånger, och har två gånger blivit vald att hålla tal på skolorna jag gått på. Något måste jag ju göra rätt (eller fel?).

Förutom allt detta så har jag ännu en fet rapport på 6 sidor om kinesiska, koreanska och japanska där jag ska skriva om dess ursprung, uttal, skrivsätt, namnsättning och så vidare. Det är en rapport jag helt enkelt måste göra eftersom den kursen är ett krav för mitt stipendium. Den här rapporten är nog den som väger tyngst på mina axlar, och den som jag antagligen kommer bli klar med sist. Men jag har inget annat val än att få den gjord. Jag kommer gå med kniven mot strupen i ungefär 10 dagar till, jag får helt enkelt se till att inte få halsen avskuren helt. Det måste gå. Jag löser det. Fan jag har ju gjort en undersökning om något PK och skrivit en rapport om det på japanska, jag är ju typ odödlig.