När den här dagen är gjord har jag avslutat vad som kan vara en av de mer aktiva veckorna jag haft på plats i Borlänge. Jag har plockat svamp, spelat Backgammon, tränat bowling x4, tränat på gymmet, jobbat en dag, spelat Scrabble med en kollega, varit på manifestation mot rasism, tagit någon cider/öl med bra sällskap. Och så har jag haft sista dagarna på länge med mina bästa vänner (se förra inlägget), eftersom de kommer befinna sig i Spanien i 4 respektive (?) månader.
I onsdags sade jag hejdå till Sanna. Ikväll är det pizza hos Sofia innan hon sticker. Jag har alltid varit väldigt chill inför det hela, men igår hade jag svårt att somna. När jag vaknade idag hade jag en klump i magen, jag ville inte riktigt kliva upp ur sängen. Men det känns bra ändå. Jättebra. Vi pratade om det i onsdags, att nu vet vi inte när vi alla kommer finnas i Borlänge samtidigt igen. Förhållandena när vi väl ses här igen kommer vara helt annorlunda mot nu.
Senast vi hade ett hejdå var 2008, då Sanna åkte till Spanien som utbytesstudent över sista gymnasieåret. Vi skulle överraska henne på perrongen 6 på morgonen – men hon var inte där. Istället träffade vi hennes mamma som skulle med tåget till Stockholm för jobb, hon förtäljde att Sannas flyg blivit försenat/inställt och att hon åker senare på dagen. Vi kollade på varandra, alla tänkte likadant: Sover hon fortfarande?
När vi kom till hennes hus var dörren upplåst, vi smög oss in och uppför trappen. Utbytte en extra blick innan vi stormade in i hennes rum och slängde oss på hennes säng (läs: henne). Vi satt/låg i sängen och pratade lite innan huset bjöd på frukost. Lingongrova. Vi pratade om allt möjligt, som vanligt. Men till slut var det dags för oss att gå till skolan. Vi kramades, sade ”vi ses!” och till slut hejdå.
I onsdags när jag sade hejdå igen så var det annorlunda mot det första hejdå. Detta hejdå var under nya omständigheter, med nya mål och det fanns ett lugn som inte fanns första gången. Vi åt mat på restaurang och kramades länge när vi skulle gå skilda vägar. ”Hejdå Jossi.” ”Hejdå Sanna.”
Ett ord, som man skulle kunna försöka göra om till en hel uppsats för att understryka hur mycket just det ordet har inom sig när vi säger det. Det har allt, alla timmar av planering, meningslöst prat, viktigt prat, heta diskussioner och sekunder vi lagt ner på varandra hittills. Men mest av allt har det en stor glädje. Det är vårat hejdå det.
I onsdags sade jag hejdå till Sanna. Ikväll är det pizza hos Sofia innan hon sticker. Jag har alltid varit väldigt chill inför det hela, men igår hade jag svårt att somna. När jag vaknade idag hade jag en klump i magen, jag ville inte riktigt kliva upp ur sängen. Men det känns bra ändå. Jättebra. Vi pratade om det i onsdags, att nu vet vi inte när vi alla kommer finnas i Borlänge samtidigt igen. Förhållandena när vi väl ses här igen kommer vara helt annorlunda mot nu.
Senast vi hade ett hejdå var 2008, då Sanna åkte till Spanien som utbytesstudent över sista gymnasieåret. Vi skulle överraska henne på perrongen 6 på morgonen – men hon var inte där. Istället träffade vi hennes mamma som skulle med tåget till Stockholm för jobb, hon förtäljde att Sannas flyg blivit försenat/inställt och att hon åker senare på dagen. Vi kollade på varandra, alla tänkte likadant: Sover hon fortfarande?
När vi kom till hennes hus var dörren upplåst, vi smög oss in och uppför trappen. Utbytte en extra blick innan vi stormade in i hennes rum och slängde oss på hennes säng (läs: henne). Vi satt/låg i sängen och pratade lite innan huset bjöd på frukost. Lingongrova. Vi pratade om allt möjligt, som vanligt. Men till slut var det dags för oss att gå till skolan. Vi kramades, sade ”vi ses!” och till slut hejdå.
I onsdags när jag sade hejdå igen så var det annorlunda mot det första hejdå. Detta hejdå var under nya omständigheter, med nya mål och det fanns ett lugn som inte fanns första gången. Vi åt mat på restaurang och kramades länge när vi skulle gå skilda vägar. ”Hejdå Jossi.” ”Hejdå Sanna.”
Ett ord, som man skulle kunna försöka göra om till en hel uppsats för att understryka hur mycket just det ordet har inom sig när vi säger det. Det har allt, alla timmar av planering, meningslöst prat, viktigt prat, heta diskussioner och sekunder vi lagt ner på varandra hittills. Men mest av allt har det en stor glädje. Det är vårat hejdå det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar