Försöker sammanställa ett inlägg om hur vi gjorde Tokyo på en vecka, men det känns som om jag bara kommer slänga med bilder och ingen text... Så under tiden medan jag funderar över om jag ska ta färre bilder eller inte kan jag informera er om att jag under veckan som gått har grubblat och grubblat och grubblat över om jag ska göra ett superduper svårt prov i japanska i juli. Ett prov som kräver att jag kan 1000 kanji och flera tusen ord för att jag ska ha en chans att klara det. Besitter nu runt 150 kanji att läsa, och hur många ord jag kan är svårt att räkna ut men... under tusen tror jag då bestämt.
Det som är bra med att göra provet är att det är mycket bra träning inför en eventuell andra gångs försök, men också allmänt bra för mina studier. Det kallas “Japanese Language Profiency Test” (JLPT) och är det globala beviset på ens färdigheter i det japanska språket. Jag vet egentligen inte om jag har en direkt nytta av det, om det på något sätt kan korta ner mina studier på högskola/universitet sen, men jag tänker att jag förr eller senare kommer vilja göra det eftersom det är mycket fint att ha på sitt CV.
JLPT finns i nivåerna 5 till 1, där 5 är det lättaste. I dagsläget ligger min klass i början på 3, vilket innebär att om jag vill klara provet jag igår sade ja till som är nivå 2 måste jag utöver skolans studier ligga i och plugga som en dåre – och hoppas att jag kan frammana en form av aspbergers under dessa knappa tre månader jag har på mig att plugga.
Nivå 2 är oftast den nivå japanska universitet kräver av utlänningar att ha klarat för att få komma in på linjer och program, så detta är helt sjukt avancerat och i dagsläget “out of my league”. Men om jag ger det ett ärligt försök så kommer jag även om jag inte klarar provet ha avancerat enormt i språket vilket gör det värt de där 600 kronorna som det kostar, även fast jag redan lever ett liv med enbart utgifter.
Men givetvis går jag in med en inställning att jag ska klara det. Hur svårt kan det egentligen vara?
Way to go there. Kanske bra för att få lite studiemotivation? (Eller för att döda den totalt? :P)
SvaraRaderaHaha ja! Faktiskt är jag sjukt pepp, ska börja idag. Fått lite bra tips av Jenny att testa. :)
RaderaTänk att här sitter jag och inser att jag numera bor i Edsbyn (förr Göteborg). På något vis pratar jag med någon från Borlänge på bloggen och så dyker du bara upp i mitt huvud sådär!
SvaraRaderaHaha, nu är du förvirrad va?
Vi har pratat för sisådär EVIGHETER sedan. Det började nog med att jag hade en liten flört någon sommar med en s.k Billie.
Och på nå vis började du och jag pratade och jag minns att vi pratade en del.
Kul iallafall att hitta din blogg och se att du verkar ha det skitbra!
Wow, hej! Sjukt att du hamnat i Edsbyn av alla hålor, min svägerska är därifrån!
RaderaHaha ja det hela var ganska random egentligen att vi snackade så mycket, men kul! Har kikat lite på din blogg och måste säga detsamma, du verkar ju må toppen. :)
Hejhej!
SvaraRaderaJag har precis börjat läsa din blogg.. sökte runt efter svenskar som läser på samu language school, då jag själv funderar på att börja där!
Jag undrar om du skulle kunna skriva ett inlägg om hur det är att gå på den skolan, för och nackdelar osv~ skulle vara skönt att få höra från en annan svensk! ^^
/ Emi
Hej!
RaderaVad kul att du hittat min blogg! Det är en av anledningarna till att jag har den, kunna informera om hur det är att plugga här. :)
Challenge accepted! Jag ska precis börja på att skriva en text som kommer publiceras på Blueberryspråk.nu om just mitt liv och om Samu, men eftersom jag inte vet hur mycket de kommer ta bort eller skriva om kan jag absolut skriva ett inlägg om det!