”Ju mer papper desto bättre” – japanskt ordspråk

Det var med lite skräckblandad förtjusning som jag berättade på en av mina facebook-uppdateringar att jag kommer söka ett stipendium för ett års universitetsstudier i Japan. Hittills har det bara varit familjen, några vänner och inblandade i skolan som vetat om det. Det är på ett sätt lite otäckt att säga det öppet, för om jag inte kommer få åka kommer jag bli ännu mer besviken eftersom det är så många som vet om att jag ansökt. Det blir som en sorts extra press, även om jag inte kan påverka beslutet. Men samtidigt känns det kul att säga det för att se den positiva respons jag får av människor jag inte förväntat mig ska säga något. Så med skakiga fingrar slänger jag ut det här, och får helt enkelt hålla tummarna för att jag får sparka igång den här bloggen igen for real senare i år!

Det här med att ansöka om att få studera i Japan är något många jag känner gått igenom. Det är papper som ska fyllas i. Sen är det lite papper som ska fyllas i. Och efter det måste du fylla i lite papper innan du fyller i lite mer papper. Du måste fylla i dessa papper med svart eller blått bläck, absolut inte blyerts eller bläck i annan färg, vilket på något vänster får mig att tänka på Liar Liar när Jim Carrey försöker ljuga om vilken färg pennan är (the god damn pen is BLUE). 

Papper som krävs är en jäkla massa intyg. Du måste vara frisk, du måste vara svensk medborgare, du måste ha pluggat ämnet du söker utbytesstudier för i minst ett år, och du måste vara studerande när du ansöker. Du ska även skicka med en kopia på ditt pass, ID-bilder och ett rekommendationsbrev från en lärare. Och självklart den officiella ansökan där du bland annat får skriva i alla år du gått i skolan (från lågstadiet till universitetet) inklusive skolornas namn, dina föräldrars yrken, dina mål med studierna och vad du är intresserad av att studera på plats. 

Utav dessa papper är nog det mest omständiga att fixa hälsointyget eftersom det tar lite tid att få tid + få svar på blodproven du måste göra. På hälsointyget måste din läkare ange ditt blodtryck, din blodgrupp, din syn- och hörselförmåga, lungornas kapacitet (kräver röntgen), tidigare eventuella (allvarliga) sjukdomar som TBC, malaria eller diabetes och du lämnar även ett urinprov där de får ut glykos- och proteinhalter. En minst sagt genomgående hälsokontroll med andra ord.

När jag skulle söka för att plugga på språkskola så krävdes inget hälsointyg men jag skulle tippa att det har att göra med att jag den här gången söker mig till universitetsstudier, och eftersom det är ganska dyrt att plugga på universitet i Japan så vill de antagligen försäkra sig om att eleverna är helt friska när de kommer dit. Språkskolor är kanske lite mer tacksamma över möjligheten att få dit elever och ställer således inte lika höga krav. (mina egna spekulationer)

Den 12e mars ska alla papper vara skickade för att jag ska få en chans att åka. Om papperen ska vara japanska ambassaden tillhanda 12e mars, eller om brevet med alla papper (japp, här ska skickas snigelpost!) ska ha poststämpel innan 12e mars vet jag inte, men jag hoppas att jag hinner få mitt hälsointyg innan dess. I absolut värsta fall får jag skicka det som en komplettering efteråt. Min lärare sa att det hänt att de fått göra så ibland, eftersom Sverige generellt är ganska sega på såna intyg.

En grej jag glömt säga är att idén om att söka stipendiet inte kom från mig själv, utan en av mina lärare frågade om jag skulle kunna tänka mig att söka. Om jag sa ja skulle då universitetet rekommendera mig till ambassaden och skolan vilket ökar mina chanser ganska mycket! Eller jag slipper i alla fall genomgå massa rutiner som den som söker direkt via ambassaden måste göra (ett prov i japanska + en intervju (förutsatt att du får OK på provet)), så på ett sätt känner jag mig trygg i min ansökan. Om jag inte får åka så har jag i alla fall fått bekräftelse på mina japanska skills, och sånt är ju fan asnice!  

Nu ska jag lyssna på Mikael Wiehe och digga med huvudet, tjing så länge!