Sedan början på januari har jag ägt en cykel. Det har varit ett mycket smidigt sätt att ta sig fram och tillbaka till stationen, affären och gymmet som till fots ligger 25, 6 respektive 18 minuter bort.
Igår blev jag av med den. Risken att den blev stulen är ytterst liten, jag är nästan helt säker på att den blev beslagtagen på grund av långvarig felparkering. Varje cykel har sitt eget nummer som skrivs på köparen. När cykeln blir stulen eller försvunnen blir det lättare för polisen att hitta dess rättmätige ägare. Jag har hela cykeltiden parkerat vid ett pachinko-ställe nära stationen. Pachinko är japanska spelberoendes paradis, ett spel på maskin som går ut på att få in fallande kulor i hål. Tror jag, jag har inte varit in och kollat. Oljudet är nog för att ge en förbipasserande huvudvärk. Pappan till barnet jag lärde engelska till var ägare till ett Pachinko-företag. “Det går inte att vinna” var hans kommentar.
Jag har klarat mig i över en månads tid med att parkera där, men igår kom jag hem 5 timmar senare än vanligt eftersom jag tog en tur till Narita flygplats för att hälsa på en vän inom bowlingen som passerade på väg till tävling i Japans södra del, en stad som heter Fukuoka. Och ja, cykeln var borta. Traskandes på väg hem såg jag cyklar i fina färger för runt 800kr, om jag får problem i dagarna framöver med att komma upp i tid för min 25 minuters promenad köper jag en sån.
I mitt fall spelar det ingen roll eftersom jag köpte cykeln av Adrian som ju åkte hem till Sverige strax före jul. Cykeln är skriven på honom. Vilket jag sett som ett plus egentligen eftersom jag inte varit mottaglig för böter jag inte hann få, eftersom de skulle skickas till hans gamla adress. Jag trodde att jag kunde lura systemet, men fick istället ta smällen jag kanske förtjänar för att äga en cykel olagligt (även om jag betalade för den).
Att sätta sig in i Tokyos trafik var till en början lite skrämmande, mycket för att det är vänstertrafik, och som jag nämnt tidigare är en del av förbudsskyltarna skrivna i tecken jag inte förstår till 100%. Men det har inte varit några problem, jag gör bara som jag lär av mina medcykeltrafikanter: japanerna, jag ignorerar enkelriktade skyltar, cyklar på vilken sida som än passar mig bäst och jag håller mig till trottoarerna eftersom det är lag.
Eller ja, jag gjorde det tills igår.
Visste mitt undermedvetna att jag skulle bli av med cykeln eftersom jag tog den här bilden i fredags?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar