Beröm

Jag är på väg till sängen, ska bara skriva lite kort om dagen som varit. Började med att försova mig, vaknade av ett SMS 8:37, skolan börjar 8:30. Det var Tobbe som undrade om jag skulle komma till skolan idag eller inte, eftersom vi från klockan 9 skulle befinna oss på en vårdcentral för en röntgenbild. Det är något långtida utlänningar går igenom, en koll för att se så att allting står rätt till.

Jag kollade upp stället på Google Maps innan jag stack direkt dit. Kom lagom i tid för att vara den sista som fick som bild tagen och tog sedan sällskap med mentorn Hoshino tillbaka till skolan. Vi pratade lite om uteställen i Tokyo, sköna barer, Egypten, Australien och kom givetvis in på ämnet “japanska”. Hoshino berättade att hon, en annan utav mina lärare (Tsuji, en ganska sträng lärare) och en kvinna i receptionen varit ut och druckit i helgen som var. Där hade jag kommit upp som ämne. Den stränga Tsuji och kvinnan i receptionen tycker att jag är den elev på Samu som är bäst på japanska, sett bland annat utifrån hur lite jag kunde när jag kom hit där jag använde mig av engelska, till nu då jag klarar information etc på japanska. Och mitt uttal. Hoshino sa att hon höll med dem. “Du känner japanskan på ett annat sätt. Om du gör ditt bästa kommer den bli otrolig.”

Att höra detta och pussla ihop det med min vän Yuris ord förra veckan där hon berättade att hon när vi träffades för första gången (jag hade varit i Japan i en månad) hade blivit otroligt överraskad över mitt uttal eftersom uttalet är rent och helt utan utländsk brytning, så kan jag konstatera att det vore fruktansvärt bortkastat om jag inte fortsätter mina studier i japanska när jag kommer hem till Sverige. Jag har vägt mellan massa utbildningar, men är nu till 100% säker att det blir japanska tills vidare.

Kul va!