Det japanska språket #1

Jag befinner mig på andra sidan jorden och pluggar japanska. Så långt tror jag alla mina läsare är med mig. Men vad innebär det egentligen? För att ni mer ingående ska veta vad jag egentligen pysslar med i skolan tänkte jag ge mig på ett försök att förklara hur japanska är uppbyggt.

Tillåt mig att klargöra detta en gång för alla: JAPANSKA LÅTER INTE SOM KINESISKA. Varje gång jag berättar för någon svensk att jag studerar japanska är den vanligaste kommentaren jag får “ching chong, eller nåt sånt”. Jag dör litegrann inombords varje gång. Klargjort.

I svenskan använder vi fler ljud än vad japanska har, och vi har dessutom förmågan att klippa av ljud väldigt abrupt när vi pratar.
Japaner använder inte våra ch-ljud som presenteras i ord som choklad eller siffran sju vilket får dem att låta som norrlänningar när de försöker. De ersätter V med B, vampire uttalas “banpaiaa”. Deras ord slutar även alltid, bortsett från ord som slutar på bokstaven n, med en vokal vilket gör det näst intill omöjligt för dem att kunna säga ett utländskt ord korrekt. När vi till exempel ska lära våran lärare säga “tack” säger hon “tacki”. När japaner beställer öl säger de “biiru” (låneord från engelskans beer). Kostym, suits på engelska, blir “suutsu”. Och egentligen kan jag fortsätta i all oändlighet med hur japanska kan vara skitroligt att prata, när man helt lagligt får förvrida namn till Buraddo Pitto och Zuratan Iburahimobichi. Men jag går vidare.

Japanska skriftspråket är nog det som förvirrar de allra flesta, och det är den delen av språket man har det tuffast med. De använder sig av tre skriftsätt, två av dem kan nog stoppas in i kategorin alfabet eftersom de enbart är där för det fonetiska syftet. De består av ett 50-tal tecken och heter hiragana och katakana. De är relativt lätt att lära sig bara man tar sig tid till det. Ett av få krav skolan hade på mig innan jag flyttade hit var att jag skulle kunna skriva och läsa dessa.

Hiragana och katakana har exakt samma fonetiska ljud, den stora skillnaden är att alla ord tagna från andra språk skrivs i katakana medans japanska ord kan ses med hiragana. De ser givetvis olika ut men många utav dess bokstäver liknar varandra vilket gör inlärandet lite lättare. Jag slänger in ett litet exempel på hur de ser ut:

Jag hade tänkt skriva om det tredje och svåraste med japansk skrift men tiden rinner ifrån mig och jag får göra det till ett eget inlägg imorgon, för nu måste jag spendera lite tid med en av japanerna i huset, Masaki, som flyttar ut imorgon. På snart återseende!