Bowling

Jaha, här blåste första veckan som bara förbi samtidigt som det känts som att jag känt vissa personer här mycket längre än så. Under veckan som gått har jag varit i skolan varje dag för att signera mitt namn på fler än ett papper, om man säger så. Jag har bland annat registrerat mig för ett bankkonto (stipendiepengarna sätts in där varje månad), skaffat skolans bibliotekskort, skaffat skolans försäkring och registrerat mig för stipendiet. Vi har även haft flera informationsträffar om programmet, och igår (fredag) hade vi en hälsokontroll som täckte en del: de kollade ph-värden etc från urinprov, vägde/mätte, blodtryck, lungröntgen samt lyssnade på hjärta och lungor. (Känner mig sjukt frisk som nu gjort hälsokontroller 2 gånger det här året.) Något som flera av oss stipendiater märkte på hälsokontrollen var att vi (de jag pratat med) gått ner i vikt sedan vi kom hit. Vissa blev glada över det, andra inte alls. Alla har sina egna problem. 

Något som inte är helt skolrelaterat (men ändå på ett sätt) är att jag den här veckan varit och bowlat två gånger! På japanska skolor så finns det massa olika "studie"cirklar som man kan gå med i om man vill pyssla lite med något annat än bara plugg i skolan. Detta gör man oftast efter skoltid men beror på aktivitet. Det är såklart olika från skola till skola, men vanligtvis finns till exempel musik-, olika sport-, eller fotocirklar. Gakugei, som mitt universitet heter, har ingen bowlingcirkel. MEN, däremot så råkar det finnas en kille i dormet som har en vän som pluggar på Tokyo Universitet (Todai) som är med i Todais bowlingcirkel. Och det råkar så vara att jag, trots att jag inte är från samma universitet, kan gå med i den cirkeln (mot en avgift, samma som alla andra)! Så här sitter jag, student från Gakugei, och hoppar in i Todais bowlingklubb! De har träning mellan 19:45-21:45 på onsdagar och fredagar, och i avgiften jag betalar (ungefär 2000kr) så får jag gratis onsdagsträningar hela året. På fredagar kostar det, men bara runt 60kr så det är inte direkt svindyrt. PLUS att det finns ett klotrum där jag kan lägga väskan, så jag behöver inte lägga pengar på att hyra ett skåp. Eftersom jag inte är assugen på att spendera varje kommande fredagkväll i en bowlinghall medans vänner kanske är ute och äter god mat så har jag sagt att jag antagligen inte kommer på fredagarna men istället tränar själv någon annan dag i veckan. Det var helt OK, och det är bara att be om nyckeln till klotrummet vid behov. Hur smidigt som helst. Nu kommer vi till något sjukt: Todais hemmahall är EXAKT samma hall som jag tränade i förra gången jag bodde i Tokyo!! (40 banor, bild från 2012)

Jag går in i cirkeln inte bara som enda utlänning och enda tjej, utan även som den enda som spelat längre än 4 år. I Japan är det vanligt att en börjar bowla i såna här sammanhang, när en börjar på universitet, så därför har folk generellt inte bowlat så länge. Alltså jag vet inte hur mycket ni "vet japaner", men "de" blir lätt imponerade. Av typ vad som helst. Så kommer jag där, (wow en utlänning) och pratar lite med några av dem (wow hon kan japanska), säger att jag funderar på att börja i cirkeln (wow du bowlar) men att jag inte har några grejer med mig just idag (wow du har egna klot och skor). Tänk er då hur alla blickar följer mig varje slag jag slår, spelandes i hallskor och med ett 12-pundsklot, och ändå drar spärr efter spärr, strike lite här och där och landar på 216. De mötte varandras blickar med hakorna nere i golvet, och jag var illröd i ansiktet och svettig som om jag sprungit en mil... Jag tror att det här kommer bli bra KBT för min prestationsångest. (Det gäller att se det positivt, bild från 2012)

Nu vill jag egentligen skriva lite om informationen vi fått hittills om programmet men jag är ganska sliten. Klockan är trots allt halv tre på natten här nu, så jag lämnar nog det till en annan dag och avslutar med bilder på lite porslin jag köpte för sammanlagt 40 yen (3kr).

(Ja, jag gillar blå/vitt porslin :) )