tisdag 20 oktober 2015

"Det känns konstigt att det inte känns konstigt"

Hela processen att sticka till ett annat land och plugga på universitet kan kanske ses som överväldigande i många fall, men i mitt fall känns det inte så. När jag träffade Jesper (min senpai, alltså någon som utbildat sig längre än jag) över en lunch förra veckan så frågade han ”så, hur känns det att vara i Japan?!”, och jag svarade som titeln på inlägget säger, att ”det känns konstigt att det inte känns konstigt”. Det är inte för att på något sätt skryta över att jag bott här förut som jag säger det, utan det är snarare med undran. Efter det att vi pratade så har jag funderat en del på varför jag känner mig så, för att dra det långt, likgiltig inför allt det här (och jag tror att jag har skrivit om det tidigare också innan jag åkte iväg). Jag tror inte att det är på grund av nonchalans, eller att jag inte förstår hur lyckligt lottad jag är som är där jag är just nu. Jag tror att det kan ha mycket med trygghet att göra. Tryggheten att veta att jag har ett enormt stöd. Att jag är iväg på något som jag vet kommer leda mig vidare framåt, och att oavsett om det skulle bli ett jobbigt och svårt läsår så kommer jag lära mig massor. Och så självklart en trygghet i mig själv. Jag känner mig inte det minsta obekväm med att träffa nya människor eller prova nya saker om det så är maträtter eller spela piano för första gången vid 25-års ålder (en i boendet har erbjudit sig att lära mig lite, det är såna här tillfällen det är asnice att gå på ett universitet med folk som ämnar bli lärare). Jag känner mig pepp, men på ett nytt konstigt, avslappnat sätt. Det kanske är resultatet av ungefär ett års KBT där jag försökt intala mig själv om att jag inte behöver vara toppresterande hela tiden. ”Vad är det värsta som kan hända?”

Ja, jag vet inte vad ni brukar sitta och fundera på på tisdagar men detta var dagens ämne i mitt huvud.
Ett av flera ämnen skulle vi kunna säga förresten, för idag var andra dagen som jag hade lektioner! Både igår och idag hade jag lektioner i period 2, 4 och 5, dvs från 10:30 till 17:40. Imorgon har jag lektioner i period 1, 2 och 3, dvs mellan 8:50-16:00. På torsdag har jag perioderna 3 och 4, och på fredag har jag *trumvirvel* INGENTING!
Den här veckan och nästa så har vi möjlighet att prova på olika lektioner för att senast fredag nästa vecka lämna in papper om vilka vi väljer att läsa, vilket betyder att jag går på ovanligt många lektioner den här veckan. Som det ser ut nu dock så kan det bli så att jag proppar måndag och tisdag med lektioner bara för att få resten av veckan mer eller mindre ledigt. På onsdagar har vi obligatorisk kurs i tredje perioden, om jag känner för det kan jag lägga in några lektioner före det eftersom jag "ändå ska till skolan". På torsdagar har jag möjlighet att ta muntlig språkfärdighet och business japanska, men jag är osäker på om jag ska/vill. Det beror lite på hur lektionerna verkar bli. 

Det är en annan sak som är lite lustigt med alla personligheter som en stöter på. I min värld så vill jag ta alla kurser som jag har svårt för, för att kunna utveckla och bemästra dem. Är jag dålig på att skriva uppsatser så tar jag uppsatskursen, är det svårt med läsförståelse så tar jag den kursen etc.. Och det var så jag hade tänkt göra, tills jag pratade med Esin, en tjej från Turkiet som jag lärt känna ganska snabbt. Hon var väldigt bestämd i att "nej, jag har svårt för det här ämnet och tycker inte om det, så jag skiter i den kursen". Tack och hej bara sådär. Det vill säga min absoluta motsats. Men tack vare det så har jag faktiskt också fått en aha-upplevelse i min så djupt grodda önskan att bemästra allt jag ser och rör vid till tusen procent, och jag har börjat se över vilka kurser jag eventuellt kommer känna "åh nej inte den här kursen..." över - och helt enkelt tänkt stryka dem från mitt schema. Istället kommer jag ha ett schema som är skräddarsytt enbart efter det jag själv valt, vilket kommer bli helt fantastiskt. Tänk motivationen det ger en student, och vilken generellt välmående situation det är alltså!!  

Jag avslutar inlägget här, men i nästa inlägg kommer massa bilder från en festival jag var på i söndags med några vänner från boendet. :)

2 kommentarer:

  1. Studie- och yrkesvägledaren säger "Gapa inte över för mycket!" När man är intresserad av något, och det finns en massa kurser att välja mellan, så är det lätt att bli fartblind. Allt ser roligt ut och då glömmer man lätt att alla kurser också genererar arbete. Din turkiska kompis gav dig en bra insikt.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Så bra att du inte går all-in på allt. Man får faktiskt unna sig att vara lite mindre bra på vissa saker också ;)
    Lycka till i dina val!

    Kramar!

    SvaraRadera