söndag 8 november 2015

Katastrofcenter

I onsdags när vi var till "katastrofcentret" som jag valt att översätta det till så fick vi prova på och se olika sorters katastrofer som lätt kan hända i Japan. Jordbävningar, bränder och tsunamis låg i fokus eftersom samtliga katastrofer ofta sker i samband med just jordbävningar som det ju som bekant är mycket av i Japan. Landet drog nämligen nitlotten och befinner sig ovanför fyra stycken jordplattor.

När en jordbävning sker är det alltid prio att rädda och skydda sig själv. Även om du ser folk du vill hjälpa (äldre, barn, det spelar ingen roll) så ombeds du att först se till att du själv är i säkerhet, eftersom "om du skulle dö när du försöker rädda någon så är det kört för båda, men om du ser till att själv vara i säkerhet innan du försöker rädda någon så har du i alla fall räddat ditt eget liv". Om en jordbävning sker så ska händelseförloppet se ut ungefär såhär: Skydda dig själv (framförallt huvudet) genom att sätta dig under stolar/bord och håll i dig i ett stolsben → Stäng av gasen till spisen → Öppna dörren och säkra att den inte stängs igen genom att ställa en stol eller något framför den → Kolla om någon behöver din hjälp.
Eftersom japanska hus ofta har gasspisar, och eftersom de kör på eldrivna heaters istället för element som vi har i Sverige, så börjar det ofta brinna när en kraftig jordbävning sker eftersom saker faller ner på spisen, eller kläder ramlar ner på värmeaggregaten, och tar eld. Tsunamis uppstår som tur är inte varje gång det är en jordbävning men förödelsen som bara en enda tsunami kan dra med sig är otrolig. Vi fick se en liten film om hur endast 50 cm högt vatten som kommer med den kraft som tsunamis har slog omkull en man som om han vore ett litet höstlöv i en tornado.


På centret fick vi förutom att se en film om jordbävningen som ägde rum i mars 2011 även ta oss genom rökfyllda rum, släcka bränder med brandsläckare, lära oss hantera en AED för första hjälpen, och gå på en jordbävningssimulator. Eftersom det var min andra gång på ett katastrofcenter (min första gång var 2012) så var ingenting helt nytt för mig, men jag uppskattar ändå de två timmarna väldigt mycket. Det är till exempel inte så ofta en får lära sig första hjälpen, utan det verkar vara en sån där grej som en bara ska kunna efter att ha fått prova på det typ en gång i mellanstadiet? Tur att vi i alla fall har House, Cityakuten och Scrubs.


Något jag tyckte var lite lustigt med filmen vi såg om jordbävningen 2011 var att på en 30 minuters film så nämndes inte Fukushima en enda gång. Jag trodde att det antingen var på grund av att det är något en inte ska prata om för att ställa Japan i dålig dager, eller för att det har med något politiskt att göra och genom att kommentera det så tar man politisk ställning, så jag frågade våran guide varför det inte nämndes. Mina Sherlock Holmes-skills fick sig en knäpp på näsan när han sa att det var på grund av att när filmen gjordes så hade ingen ännu tillträde till området och kunde därför inte dokumentera och ge fakta eftersom det vid den tidpunkten ännu inte blivit riktigt fastställt vad konsekvenserna skulle bli. OK, jag köper det. Men jag köper inte att det fortfarande efter 4,5 år (och 4 år efter att filmen gjordes) inte redigerats in i filmen? Det behöver inte vara vinklat för eller emot kärnkraft, utan bara rapportera om kaoset som uppstått. Men jag antar att det fortfarande är ett känsligt ämne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar