söndag 15 november 2015

BIGBANG

När jag var 16-17 år så köpte jag en ny telefon. Det var en Samsung och min första touchtelefon. För att lägga över bilder och musik mellan telefon och dator så var man tvungen att använda ett program som hette typ Samsung PC, och trots att det var en OK design så hade jag svårt att få till det rätt så jag kollade på en instruktionsvideo som fanns tillgänglig i programmet. I videon visade de var man ska klicka för att få över musikfiler, och som exempel i videon använde de en musikfil som hette "BIGBANG - Last farewell". Kul namn, tänkte jag och kollade upp dem på Youtube. Nu har jag äntligen sett dem live.

BIGBANG är ett koreanskt "pojkband" som vi säger i Sverige, idolgrupp som vi säger i Japan. Med undantag från nån period på kanske 1 år så har jag följt dem och uppdaterat mig när de släppt något nytt. De senaste 4 åren har jag lyssnat på dem hur mycket som helst, mycket tack vare att de även när de inte släppt något med BIGBANG så har alla fem medlemmarna haft soloprojekt. Jag tror att den största anledningen till varför jag fastnade så för dem var för att de var en stor kontrast till övriga idolgrupper jag lyssnat på som hade mer av en gullighetskänsla över sig. BIGBANG har alltid varit mer "coola" med mer attityd, och hade mer upptempo-låtar än de vanliga kärlekslåtarna (som de dock också har gott om). Och för att deras musikvideos är så sjukt välgjorda (även om det nästan ALLTID finns något skevt i dem, men det beror oftast på att det är något positivt att vara macho här).

 
 (↑Den låt som har mest views på Youtbue.)
Konserten ägde rum i Tokyo Dome som är en av de största arenorna i Japan. Jag tror att vi var över 50.000 i torsdags. Det var helt sjukt stort och en fet känsla att stå bland så många som är där av samma anledning som en själv. En kul grej är att jag köpte biljetten runt lunchtid på torsdagen, typ 5 timmar innan showen skulle börja, på internet. Det kändes lite oroligt att klicka på "köp", och sen springa till närmaste convenient store för att betala biljetten utan att få biljetten direkt i handen. När jag betalat så kom det dock ett mail direkt från hon som sålde och vi bestämde att träffas vid 17 (konserten började 18). Hon var trevlig och allt gick bra. 
Något som var lite synd med konserten var att jag lyssnat på de koreanska låtarna, men eftersom de var i Japan så körde de några av mina favoritlåtar på japanska - som jag alltså inte lyssnat lika mycket på. Men jag skulle nog inte vilja se dem i Korea bara för det eftersom jag då istället inte hade fattat mellansnacket mellan låtarna. Men annars var det riktigt roligt och en riktigt väl framförd konsert, lite som förväntat av en så pass rutinerad grupp. Till skillnad från musikvideos så är ju live bra eftersom det är så lätt att se artistens/gruppens kärlek till musik, och man får en förståelse för att "den här personen älskar verkligen att göra det den gör". I musikväg så finns det nog inget jag älskar mer än live, även om jag sällan går på dem. Det var för övrigt även intressant att gå på konsert i Japan eftersom japaner sällan gör ljud ifrån sig under låtarnas gång, utan är istället tysta och lyssnar, jämfört med en annan som helst sjunger och hoppar med. Istället blev det lite "simon says", att de sjöng med, skrek eller hoppade när någon medlem uppmanade till det (förutom i början/slutet av varje låt). Det var lite skumt.

Igår tror jag det var så kom det besked om att MIKA ska ha två konserter i Japan i februari, varav en av dem är i Tokyo. Det kom som ett brev på posten för jag hade precis konstaterat att februari kommer innebära jävligt mycket plugg eftersom det är i slutet på terminen. Jag hoppas att jag kan få tag på en biljett!
Nästan en halva av Tokyo Dome.

2 kommentarer:

  1. Haha, kul iakttagelse med japanernas konsertstil!

    SvaraRadera
  2. Behöver jag säga att jag är avundsjuk?!?! ♪( ´▽`)

    SvaraRadera