Spottdroppen över i

Idag tyckte jag att det var dags för att börja springa. Det var typ perfekt förhållanden i och med att jag inte varit så aktiv idag förutom sjungit karaoke i 6 timmar och därför hade energi över, plus att det var lite småkyligt ute vilket jag föredrar om jag ska springa. Jag vet inte hur det är för er, men när jag springer så bildas det otroligt mycket saliv som såklart resulterar i att jag måste spotta. Jag passar på vid brunnar, buskar, lyktstolpar eller vattendrag. Som tur är så har vi en liten älv, eller vattendrag, som slingrar sig bortåt som jag sprang längs idag eftersom det var kväll och det finns belysningen på strategiskt bra ställen, så jag kunde med godan ro spotta över staketet ner i vattnet utan att behöva känna mig som en äcklig människa som spottar nånstans där någon sen kan råka kliva i det. Slutet gott, allting gott, kan man ju precis som jag gjorde tro nu. Men nej. När jag sprang över bron och började jogga på andra sidan draget på min väg tillbaka hem så såg jag något som fick mig att tappa texten i låten jag hade i lurarna. En vit plastpåse lyste som självlysande nere vid vattnet på den sidan jag precis sprungit längs. "Ovanligt av japanerna att slänga skräp såhär", tänkte jag, tills jag såg att påsen stod på en liten plattform ovanför vattnet, och att en människa i svarta kläder satt hopkurad längs muren bredvid påsen. Perfekt. Jag kan ha spottat på en hemlös. Som om en hemlös inte redan har det fett körigt nog som det är utan att en utlänning som är här på japanernas skattepengar ska spotta på den... OK, nu tror jag (eller hoppas i alla fall innerligt) att jag inte spottade just där, eller att om jag gjorde det så spottade jag nog inte så nära kanten, men jag kan lova att jag därefter var mer noggrann på att det faktiskt var vatten som jag spottade i resten av vägen hem.

Förutom den ångesten så gick joggingturen jävligt bra. Första gången på skitlänge som jag joggar eftersom jag egentligen blivit avrådd på grund av mina höftproblem som kommer i och med bland annat bowlandet, men sprang ändå hela rundan på nästan 40 minuter utan att stanna en enda gång vilket typ är som OS-guld för mig. Ska försöka springa en gång i veckan och promenera någon mer gång utöver det för att hålla igång höften på bowlingfria dagar, har haft ont nu i några dagar men kände ingenting idag varken före eller efter och det känns sjukt skönt. Har bowlingträning imorgon kväll, ser fram emot det som fan och håller tummarna att höften fortfarande känns hel då.

Förutom bowling så har jag bara 2 saker på schemat imorgon: uppsatslektionen vid 10.30, och vid 12.30 så ska vi Nikkensei (stipendiaterna på samma stipendie som jag) iväg till en byggnad som informerar om katastrofer. Jag tror att jag var på något liknande förra gången jag bodde här, då fick vi gå på en plattform och känna på hur kraftig jordbävningen som ägde rum 11e mars 2011 kändes. Det var först efter den erfarenheten som jag fick en insikt i hur brutal en jordbävning kan vara. Återstår att se vad som händer imorgon.