Halloween

Jag vet inte var jag skulle kunna hitta en stad som går så fullt ut på Halloween som Tokyo. Även här nöjer sig vissa med att köpa en vanlig mask, men de flesta lägger ut otroliga summor för bara en dags nöje. Jag är dock inte riktigt den rätte att klaga på detta då jag njöt otroligt mycket av att vara i ett virrvarr av TV-spelsikoner, filmhjältar eller figurer tagna från en och annan tecknad film.

Kvällen började med middag hos en av våra kontaktpersoner inom företaget jag bor med. Jag åkte dit tidigt för att hjälpa till med matlagningen. Fick för första gången åka bil i Japan då jag fick hämtning vid stationen (jag hoppas att jag aldrig kommer behöva köra bil här, jag var säker på att en och annan backspegel skulle ryka flertalet gånger). Detta blev också första gången jag träffade småbarn, det blev inte så mycket konversation dock eftersom jag var dränkt i fake blod...
Vi var ett 30-tal personer runt ett bord för 20. På bordet fanns ris med lax strött över, kyckling, fläsk, köttbullssoppa och sedan diverse efterrätter i form av någonting sockerkaksaktigt till te eller kaffe. När klockan närmade sig halv elva på kvällen bestämde vi oss för att dra oss in “mot stan”.

Jag och Yuya (Dracula) på tåget.

Ahram och Tommy, två av dem jag delar hus med.

En nunna som ska... ut och festa?

Bilden som redan blivit en klassiker på Facebook:
Jag med Mr. Sparrow.

Vid min sida under kvällen hade jag mina svenska klasskamrater
Tobias (t.v) och Adrian (t.h).

Nintendos största stjärna: Mario. I plural. Vi träffade dem på stationen.

Kvällens viktigaste sällskap, från vänster: Ahram, Yuri, Adrian och Tobbe.

Det var en speciell känsla att stå på ett dansgolv klädd som en zombie och dansa vid sidan av PowerRangers, vampyrer, varulvar och ett och annat hembiträde. Halloween i Tokyo, jag har gjort det. Och jag skulle kunna ge mycket för att göra det igen.