Första dagen på det nya året väcktes jag 14.30 av min första jordbävning sedan jag kom hit. Hur det kändes? Ptja, sängen gungade ganska mysigt eftersom hela marken och huset vibrerade. Även om det var första gången någonsin jag fick känna något sådant slogs jag inte av panik, utan jag vill minnas att jag lite groggy bara klargjorde för moder jord att jaja, jag är vaken. Skalvet kändes i ungefär 10-15 sekunder och mer än rädsla slogs jag ännu en gång av hur otrolig vår jord är, som kan göra ifrån sig sådana ljud och rörelser, som människan behöver en hel kropp med alla dess nerver, trådar och organ för att göra (fast i något mindre proportion såklart). Detta var, som jag förstått det, två skalv nästan samtidigt. Det ena var en styrka av 6,8 på richterskalan medan det andra var på 7. Skalven skedde många mil ut i havet, och många mil ner i havet. Att jag kände av ett av dem är som ett chokladhjul på Gröna Lund: bara tur (eller otur).
Även om tidningar vill skapa rubriker som säljer måste jag ändå påpeka att skalven är närmare Osaka än Tokyo, vilket är mer farligt med tanke på att Osaka, till skillnad från Tokyo, inte är lika förberett på jordskalv. I Tokyo finns det resurser, stabila byggnader och parkbänkar med inbyggda värmeslingor ifall strömmen skulle gå och man skulle behöva laga mat på något. Trots att Tokyo är otroligt vackert och mäktigt med alla dess skyskrapor är det samtidigt tråkiga byggnader. Alla skyskrapor ser likadana ut eftersom de måste följa ett visst mönster för att vara stabila mot jordbävningar. Många andra storstäder i världen kan låta arkitekterna få fria händer när de designar sina skyskrapor, men inte i Tokyo.
Så även om Aftonbladet och Expressen i framtiden skulle skriva löpsedlar om sådant här är det inte värt att bekymra sig förrän man har bättre källor med mer information, om det inte skulle vara en uppenbar katastrof som skett, då kan nog till och med dessa tidningar få korrekt fakta från andra journalisters arbete.
Coolio med jordbävning!
SvaraRadera