Min Jacka + Mitt Nyår

Jag började min nyårsafton med att möta upp med Tobbe och Yuri för lite shopping i Shinjuku såhär i readagarna, en vinterjacka var prio ett men innan jag fann den hann jag inhandla ett och annat vettigt plagg. Jag hade ögnat en jacka från Benitton eller vad det heter, Benetton kanske, som var ypperst praktisk eftersom man kunde ta bort dess varma foder och således även ha en jacka för vår och höst. Anledningen till varför jag behövde en månads betänketid är att den hade en prislapp på över 2300kr på sig. Men så när jag gick omkring i en annan affär hittade jag en liknande jacka för en prislapp på dryga 550kr. Jag provade direkt, den passade direkt, jag ville köpa direkt. Kassörskan drog blipparn över mina streckkoder och sa sedan “Den här jackan är det 50% rea på, godkänner du att jag reducerar priset?”. Jag blev rasande, visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag stack till närmsta mack och gjorde mitt köp, återvände till affären och hällde bensin och satte eld på bänken samtidigt som jag vrålade mitt “Det gör jag FAN inte!”...
Eller så gick jag ner i split samtidigt som jag sjöng fram mitt “Givetviiiiis gör jag deeeet”.
Vilket som är sant lämnar jag till er att fundera på, men jag gick i alla fall därifrån med en vinter/vår/höstjacka rikare och kunde med glädje släpa runt på en bufflig orange påse resten av shoppingrundan.

Närmare kvällen mötte vi upp igen, denna gång i Taka-da-no-baba (samma station som min bowlinghall ligger), och denna gång med fler personer, Yuri bjöd med ett par av sina vänner. Så vi var två svenskar, en tysk och tre japanska kvinnor som styrde vår väg mot en suki-yaki restaurang. Sukiyaki är vad jag åt med Ahram i mitt första inlägg om henne. Man har en, typ, kastrull med sås i som står på en platta på bordet. Sen får man ingredienser att själv lägga i, ett ägg som man kläcker i en liten skål, och så doppar man ingredienserna i den kokande såsen tills det blir färdigt, doppar det i det råa ägget, och så äter man det.
På restaurangen hade vi ett par mycket trevliga timmar där vi alla åt tills vi storknade med en och annan öl till det.
Vi styrde sedan vår kos hitåt:

Yasukuni-templet, ett tempel man besöker specifikt för att hedra de som givit sitt liv åt Japan, framför allt i krig.
Här står jag och poserar framför portarna:

När vi kom till templet hade vi en god timmes marginal, så vi gick till närmsta 7-eleven där vi inhandlade lite alkohol som vi sedan tog med oss till de närmsta bänkarna vi kunde hitta. Jag improviserade med kameran:

När vi återvände till templet var portarna öppna och matstånden längs vägen otroligt lockande. Jag åt tako-yaki (bollar som innehåller hackade grönsaker och bläckfisk).

Vi firade 00-slaget genom att stå innanför portarna, bredvid den 100-meter långa 300personers-kön till templet och skåla med en varsin flaska Smirnoff Ice, innan vi begav oss mot tåget som tog oss in till nattklubbscentrumet Shibuya.

Shibuya var galet, det var nästan skrämmande att se hur japanerna som annars är så måna om att hålla gatorna rena totalt struntade i det denna kväll, folk var kanonfulla och tjejer i för höga klackar stapplade omkring bland glasbitar. Var man än gick tog det stopp, det var bara att följa strömmen vart den än gick, och det var bara att ta emot varenda high five som delades tillsammans med ett “HAPPY NEW YEAR!!”.

Nyår i Japan kommer nog kunna vara ett av mina bästa minnen från den här resan. Om jag har chansen att vara här under ett till nyår kommer jag inte tveka. 2012 är här, jag inviger januari med att vinna en panda med godis i bowlinghallens lotteri och imorgon börjar jag gymma.