På tåget eller tunnelbanan

På senaste tiden har jag känt att jag varit dålig på att skriva vad som händer, men det är nog mest för att jag har kommit in i ett stadie där jag inte ifrågasätter lika mycket som vid första anblicken. Jag har fått en vardag, där det är vardag att ovanliga saker sker.

Tåg och tunnelbana är dock väldigt annorlunda mot Sverige. För det första är tågen alltid i tid. Skulle ett tåg mot alla odds vara grovt försenat*, på grund av till exempel motorproblem får samtliga på tåget en lapp att visa sin lärare, chef eller den man ska på möte med – ett intyg att man är berättigad att vara sen.
Man ser folk i kostym spela Nintendo DS eller som sitter/står och sover, deras hållning för länge sedan tappad. Man pratar inte i telefon, särskilt inte vid prioritetssätena (för pensionärer, gravida, handikappade). Man har inte ens ljudet på telefonen på, istället för “ljudlös” heter det “manner mode”.
Musik får inte störa andra.
Jag har ännu inte kommit över några som konverserat högljutt.

Första gångerna jag kom till stationen kl 07:55 för att se ett tåg så fullt med människor att de yttersta måste stödja sig mot perrongen under tiden tåget står stilla – ja, då reagerade jag. Nu är jag en av de som trycker mig in i de överfulla vagnarna, trots att människor står på perrongen i väntan på signalen “tåget åker snart – tryck in er!”. Jag har ännu inte varit i ett tåg där någon blir tryckt mot fönstren, men jag har däremot flertalet gånger inte behövt hålla i mig då det inte finns en chans att man ska ramla hur mycket tåget än kränger och slänger.
Jag lärde mig dock att om jag inte tar tåget 07:55 och istället väntar 5 minuter får jag första ching på att komma på nästa tåg vilket innebär garanterad handtag, och ett fåtal färre människor. Med det senare tåget kan jag röra på fötterna en aning.

Jag tycker inte att det är speciellt dyrt med tåg generellt. Jag betalar ungefär 25kr varje dag för T&R till skolan som ligger 7km bort, eller två linjer om man så vill.
En man jag haft kontakt med på den japanska bowling-kongressen föreslog att jag ska komma till deras hall och träna, men tyvärr får jag betala mycket för den resan (50kr T&R).
50kr för en resa som tar mig till andra sidan Tokyo och tillbaka. Dyrt? I Sverige kostar det mig 54kr att åka buss T&R till Falun.

*Jag vet inte vad ett försenat tåg är i Tokyo, eftersom väntetiden mellan tågen inte är lång. Jag har aldrig behövt kolla på tidtabell när jag borde vara på plats – det finns alltid något passande som avgår.